Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om historiens nytta. En föreläsning. 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
ödet, eller huru man vill kalla en blind makt; man kan
ock öppna sitt sinne derför ju mer man vårdar och
besinnar den odödliga del af sig sjelf, som kan erfara det
gudomligas gemenskap. Och för ett sådant sinne är åsigten
af lifvet, det må utmärkas af hvad öden som helst, alltid
högst enkel, att det nämligen är en pröfning, en rening,
en fortfarande och slutligen till klarhet bragt söndring af
den onda principen hos menniskan från den goda. Om
bägges närvaro hos menniskan kan historikern minst tvifla.
Hvem har med en uppmärksam blick på sig sjelf ej lärt
att menniskan inom sitt eget bröst har rum för både
afgrund och himmel? Denna insigt är lifvets crisis i ordets
båda bemärkelser af brytning och dorn. Ty man måste
göra ett val, och uppskofvet dermed blir ju längre ju mer
ett bevis att man i sjelfva verket redan gjort det. Mine
herrar, vi ha kastat en blick i det inre af historien. Ty
menniskans historia är ock mensklighetens.
Kunskapens träd på godt och ondt ställer en helig
lära i spetsen för all historia. Man kan säga att det är
hela historiens symbol. Betraktar man mensklighetens gång,
hvari märker man en förkofran, en tillväxt? I lycka? Man
skulle önska att ega en måttstock derpå, — en måttstock
för att afgöra, om Araben under tältet i öknen, eller
invånaren i verldens största, mest poliserade städer (då
svårligen någon ville byta med den andra) är lyckligare.
I dygd? — Väl! — Ett jakande svar skulle naturligtvis
förklara oss sjelfva för de dygdigaste och bästa menniskor
verlden hitintills sett, och historien hade i detta afseende
ingenting att lära oss. — Men det enda, hvari
menskligheten otvifvelaktigt förkofrat sig, är i kunskap — i
kännedom af sig sjelf, sina förmögenheter och förhållanden,
hvilket är det som man egentligen menar med den odling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
