Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild. 1820 - Thorild. Tillika en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
vi sett, å ena sidan nödvändigt mäste förutsättas för sjelfva
motsatsens möjlighet, och å den andra först i och genom
(den försonade) motsatsen blir i sin verklighet uppenbarad.
Denna uppenbarade verklighet är, såsom vi vete, först
och främst af tvänne ordningar, och visar sig både i
naturens och andens rike. Men — enligt hvad förr är
anmärkt — känner man alltid den förutsatta enheten blott
i samma mån som den verkliga, eller nödvändigt först
båda genom hvarandra. Alltså, om man stannar vid den
uppenbarelse som i naturen sjelf är gifven, och gör
densamma för sig klar, måste Gud blott blifva en i allt
verkande naturprincip, hvars verkliga uttryck naturens hela
är; eller pantheismen, om man nämligen är konseqvent,
blir oundviklig. Söker man åter enheten i den ideella
ordningen, så förekommer väl att en ideell verklighet
endast är en idé som tillika är för sig sjelf, således ett jag,
en personlighet; hvarföre i denna ordning ej egentligen
kan bli fråga om någon annan, så att (såsom Leibnitz
äfven lärer) all realitet, som ej tillika är för sig sjelf, blott
skulle vara ett ännu outveckladt, dunkelt jag, men
universum ett helt af föreställande väsenden, hvilket i dem
alla med mer och mindre klarhet afspeglar sig sjelft. Men
då detta personlighets-system ej kan gå utöfver det
menskliga jag, då den högsta, fullkomligaste personligheten,
nämligen Guds egen, fattas, emedan denna hvarken genom
naturens eller förnuftets, utan endast genom uppenbarelsen
i egentligaste mening, eller den gudomliga uppenbarelsen,
är gifven; så förer äfven här den nyss anförda satsens
användning, »man känner blott den förutsatta enheten i
samma mån som den verkliga»1, till resultatet. Ty då den
1 Häraf nödvändigheten, att det rätta systemet måste ej blott börja
utan äfven sluta med Gud. — Hvilket blott i christendomen är möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
