Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Medelklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ha begynt misströsta om sin egen princip — om
den fria konkurrensen. Den har redan framkallat resultater
som blifva allt betänkligare, och som synas tillråda att
man, om möjligt är, åtminstone stannar på halfva vägen.
Denna sista, mer och mindre allmänna, men öfverallt
märkbara företeelse hänvisar på svårigheter, utan hvilkas
lösning den stora samhällsfrågan ej heller synes kunna lösas.
Äfven denna reaktion hvilar på ett factum som
begynner antaga egenskapen af en fait accompli. Den nya
klass som efter revolutionen tagit plats i samhället, och
under det långa fredslugnet efter dess stormar alltmer
sätter sig, är den så kallade medelklassen. Man har sett
den först bilda sig såsom ett resultat af de gamla ståndens
fortgående upplösning, och ursprungligen omfatta alla dem
som icke tillhörde något af dessa, men likväl både genom
förmögenhet och uppfostran egde grundade anspråk att
sätta emot dessas uteslutande rättigheter. Man ser den
slutligen, öfvergående från denna negativa till en mer
positiv betydelse, stadga sig till ett nytt stånd af egen
beskaffenhet; emedan det är långt mer omfattande än något
af de gamla stånden och derigenom går en ständigt ökad
makt till mötes. Denna egenhet är, att dess gräns uppåt
är obestämd, så att medelklassen i sig kan upptaga och i
sjelfva verket alltmer med sig förenar äfven de högre
klassernas verkliga intressen, men deremot nedåt allt
skarpare bestämmer sig och blir uteslutande i afseende på
massan af folket. Denna gräns har blifvit förmögenhetens,
och ett visst belopp af förmögenhet såsom vilkoret för allt
utöfvande af politiska rättigheter.
Att den materiella förmögenheten skulle komma till
detta välde, vore oförklarligt, om den ej långt för detta
blifvit liksom genomträngd af intelligensens kraft, blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
