Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Första föreläsningen (Den 17 Oktober). Om personlighets-principen i förhållande till samhällets utveckling - Upplysningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar blifvit industriens största makt, äro i sjelfva verket
— eller borde vara — en fortgående arbetets befrielse.
Men arbetet är rörligt, huru skulle egendomen kunna
göras fast? Arbetet är nödvändigt alltid i görande. Det
gäller i alla det menskliga arbetets sferer — om det
högre, ideella arbetet, som om det lägre, materiella —
om den stationära religions-dogmen emot den fortskridande
vetenskapen — om börds-adeln emot förtjenst-adeln —
om den borgerliga skråmässigheten emot det genom
industriens egna framsteg alltmer frigjorda arbetet. Öfverallt
blir det undangjorda arbetets protest mot det friska nya
slutligen fåfäng; fastän det förflutnas kapital med ny
verksamhet ökadt alltid blir en stor fördel på täflingsbanan.
Det är upplysningens verk i samhället, hvilken sjelf
blott är en stigande gemensamhet och ömsesidighet i
kunskap. Dess verkningar äro ingalunda blott glädjande. Man
har länge klagat att med upplysningens tillväxt nöd och
förderf äfven tilltaga. Inskränkte man sig till påståendet
att de derigenom blifva synbarare, så är ingenting deremot
att invända. Tystnaden och mörkret ha i fordna dagar
ansvarat för mycket. Men saken har äfven en annan sida.
Man hörde fordom, heter det, mycket mindre oenighet,
mycket mindre strid om rättigheter. — Naturligt! — För
att om någonting skall stridas, måste det först finnas.
Men om ock rättigheter i och för sig sjelfva äro i sjelfva
tanken från menniskan oskiljaktiga, så äro de dermed långt
ifrån i verkligheten erkända. Erkännandet är första steget
till deras verklighet; och detta erkännande är upplysning,
är en gemensam och ömsesidig kunskap. Finnes ej en
sådan kunskap, så finnes ej heller rättigheten, såsom
sådan. Den slumrar, den har ej ännu slagit upp ögonen.
Den finnes då blott såsom makt, eller utgår från makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
