Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
privilegierades intressen. Då konungen i Frankrike fordom
talade till ständerna, hvilket skedde ifrån en särskild för
tillfället bygd upphöjning, omgafs han af adeln och
presterskapet under det han gjorde sin framställning till det
nedanföre samlade tredje ståndet. Denna upphöjning
kallades i Sverige majestäts-pall; och ännu den demokratiske
Carl IX talade vid 1595 års riksdag, då han i Söderköping
lät de ofrälse stånden åt sig uppdraga riksföreståndareskapet,
till dessa från en sådan majestäts-pall, på hvilken med
honom stodo rådet, adeln och biskoparne’. — I Sverige
äro de första tecken till tjensle-staten oordentliga; men
den har äfven hos oss i synnerhet förstärkt sig nedifrån,
hörer i betydlig del till vårt tredje stånd, och har derföre
i epoker af konungamaktens utvidgning gynnat denna på
adelns bekostnad. Den visade sig i Sverige först med en
ny anda — bos unga, djerfva civilister, nya män omkring
konungen. Det är det sekreterare-regemente, hvaröfver
klagas i Gustaf I:s, i Carl IX:s, i Carl XI:s tid. Axel
Oxenstjerna sökte att inkorporera hela den Svenska
tjenste-staten med adeln; och hans regeringsform af 1634 åsyftar
på en gång ett adels- och ett embetsmannavälde. Men
deras fördelar voro ej i allt desamma. Embetsmännen
hjelpte konung Carl XI att införa suveräniteten. Carl XII
företog i sina sista år djerfva och djupt gripande
förändringar med embets-staten; hvarföre efter hans död den från
konungamakten så mycket snarare afföll. Under parti-tiderna
blef den sedermera en egen makt, och är det i Sverige
ännu, mer än något af våra stånd.
Vid en öfversigt af vår representations-historia märker
man lätt alt den undergått stora förändringar, så i bestånds-
’ Ätt ridderskapet och adeln ännu vid en riksdags öppnande intrader
med konungen, är en lemning af denna gamla sed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
