Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia - Den första riksdagsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
medlem ansågs skyldig att bevista riksdag, ehuru endast
capita (i början inom ätterna valda) hade stämma. Vi se
denna adel inom sig delad i tre klasser, med hvar sin
röst, dessutom förstärkt öfver sig af rådet, under sig af
armeens fullmäktige eller krigsbefälet. Här är redan inom
det första ståndet en sådan mångfaldighet af intressen, att
det kan anses representera både det hela och de
kommande söndringarne; hvilka ock skulle framkallas genom
oppositionen emellan äldre och yngre adel. Vi se å andra
sidan de tre ofrälse stånden, med ännu obestämda
valformer, och med egna söndrings-ämnen inom sig. Och
likväl — hvilka enkla riksdagsformer, sådana dessa först
bestämdes af Gustaf Adolfs riksdags-wdning år 1617!
Det är egentligen ett kort ceremoniel. Landtmarskalken
förer vid riksdagens öppnande ordet på adelns och
krigsbefälets vägnar, ärkebiskopen på de ofrälse ståndens. Sedan
konungen öfverlemnat sina propositioner, går hvart stånd
i sin kammare att derom öfverlägga och skriftligen
författa sitt betänkande; hvarunder de äfven kunna
sammankomma till gemensam öfverläggning. Detta antages kunna
ske på några dagar. När svaren äro färdiga, samlas
ständerna åter på rikssalen, och konungen kommer att dem
höra. Hvart stånd lemnar sitt svar. "År nu — heter
det — Kongl. Maj:t med svaren tillfreds, s« är det väl
och godt. Ar der någon betänklighet, svarar Kongl. Maj:t
såsom sakens vigt kräfver. Äro ständerna i sina
resolutioner skiljaktiga, då må i Kongl. Maj:ts närvaro hvart stånd
genom en af de sina sin mening försvara, tills de skäligen
kiinna förenas; hvarom ej, tager Kongl. Maj:t hvad deraf
bäst är." — Vi se en början till former som framdeles
skulle blifva ganska invecklade. Men huru föga
skiljaktighet ännu från det äldsta förhållandet, då konungen talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
