Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om vår tids inre samhällsförhållanden, i synnerhet med afseende på fäderneslandet. Tre föreläsningar ur den hösten 1844 i Uppsala föredragna historiska kurs - Tredje föreläsningen. Utkast till de Svenska ståndens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
undantagen." — I den nya riksdags-ordningen förbjöds att
någonsin göra proposition om större makt för konungen.
Vi veta hvad som skedde i Sverige efter enväldets
fall. I det inre är det privilegiernas seger och tillika
deras affall från kronan. Dermed var fältet öppnadt för
privilegii-striden; men denna är tillika en stånds-strid,
hvilken ej efter bokstafven får bedömmas. — Man skulle
t. ex. tro att frågan om hvad som fordrades till ett
ständernas beslut, genom 1723 års riksdags-ordning blifvit
afgjord. Den synes så i bokstafven; i verkligheten är den
ingenting mindre. Frågan var gammal, skulle mer än en
gång återgå, och har, genom allt hvad i den låg, ännu i
öfver hundra år haft det största inflytande i Sverige.
Tvänne förmyndare-regeringar, under och efter våra
mest lysande krig, hade fört aristokratien till sin höjd och
mot sitt fall. Den i synnerhet af Christina omåttligt ökade
adelns verkliga makt blef samkad hos ett färre antal slägter.
Man kallade dem de store. De kallade sig sjelfva så, äfven
inför Carl XI:s ömtåliga öron. Myndig blifven, krossade han
deras makt med en oblidkelighet som bar hämndens färger.
Det var likväl långt ifrån att detta nedsatte adelns anspråk
såsom stånd; så mycket mindre som rådet, förlustigt sitt gamla
medlarekall, nu förklarades blott utgöra ett stånd med
ridderskapet och adeln. Reduktionen hade blifvit beredd
inom adelns eget sköte. Dess starkaste driffjäder var den
lägre adelns afund mot de store. Ofrälse stånden
uppträdde blott i konungamaktens skugga. Ännu 1680
tillskrifva de sig blott ett votum deliberativum i rikets
angelägenheter. Adelns under förmyndare-regeringen högt
uttalade påstående: "att icke öfvenöstas af de andra stånden
vid riksdagarne", var kändt. Enväldet ålade detta och
många andra anspråk tystnad; men ännu efter enväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
