- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
121

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


göma ’gömma’ (Mess. s. 115);

heeman, heema ’hemma’ (Brasck FP s. 7, 9) jämte hemma
(ib. s. 11) och hemman, se nedan under adverben;

skräma ’skrämma’ (Börk Dar. s. 32) jämte skremma (Mess.
s. 27);

skäma ’skämma’ (Mess. s. 119), men skämma ib. s. 71;

(be)swijmer ’svimmar’ (Mess. s. 71) jämte swimmar (Börk
Dar. s. 41);

tijma(n) ’timme(n)’ (Mess. Disa, Girs G. I s. 140, Börk Dar.
s. 31), timar (Rond. JR s. 32), jfr Noreen Col. s. xx [1];

framför n-ljud:

ween ’vän’ (Mess. s. 134; rim: seen);

framför p-ljud:

dråpar ’droppar’ (Chronander Bel. s. 148);

skepen ’skeppen’ (Rond. JR s. 50), skeep (Brasck FP s. 94),
vanlig form vid denna tid, se förf. Ark. 4: 297;

taapar ’tappar’ (Mess. s. 193), vanligt i nsv. dial.; därjämte
tappat hos A. Oxenstierna;

framför r-ljud:

döör ’dörr’ (Mess. s. 31), dör (ib.), dören (ib. s. 70, Börk
Dar. s. 14), vanlig form i ä. nsv., se förf. Ark. 4: 297;

näsebåårar ’näsborrar’ (Rel. cur., Noreen-Meyer s. 167), fsv.
næsaborar;

spårar, sporar ’sporrar’ (Mess. s. 43, Chronander Bel. s. 158),
vanlig form i ä. nsv.;

framför s-ljud:

nyys ’nyss’ (Girs E. XIV s. 82); kanske dock arkaiserande
stafning;

framför t-ljud:

heeta ’hetta’ (Moræus Vit. s. 407), men hettan (Börk Dar.
s. 40)[2];

skoot ’skott’ (Mess. 27), osäkert;


[1] Formen synes vara den normala under 1600-talet. Någon gång
uppträder dock äfven en form med mm, t. ex. timmen (Brasck Ap. g. s. 111).
[2] Den långvokaliska formen synes under 1600-talet ha varit den
normala i skriftspråket; hetta(n) är vid sitt första uppträdande möjligen att
betrakta som en blott talspråksform.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free