Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 1. Till ljudläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sweth ’svett’ (Börk Dar. s. 10) jämte swätt (Kolmodin, se
under ä);
weet ’vett’ (Mess. s. 44, Prytz G. I s. 49 m. fl.), weth (Börk
Dar. s. 10), vanligt i nsv. dial.
En under 1600-talet vanlig form var stana ’stanna’, t. ex.
stana (Gustaf II Adolf s. 257 m. fl. st.; Spegel Guds verk s. 154,
rim: mana), äfven på början af 1700-talet: stahna (Geisler Hans.
4: 339 [1709]; rim: bahn-); stanat (Orf. o. Euryd. s. 97), andra
ex. se Andersson Salb. s. 44. Däremot stadnom (Brasck Ap. g.
s. 123), hvars d dock vid denna tid ej uttalats, stanna (Orf. o.
Euryd. s. 99). Sannolikt föreligga här representanter för två
skilda dialektgrupper, där -dhn- utvecklats på olika sätt. Kanske
har stana uppkommit af ett yngre (dialektiskt) p. pf. *stain med
intervokaliskt bortfallet dh; jfr t. ex. tiender ofvan?
Dessutom kvarstår sedan äldre tid fördubbling af vokaler
i en mängd fall, där säkerligen uttalet redan nu var det
nysvenska, t. ex. een (obest. art.), nästan regelbundet hos Mess.,
heem : reem (Mess. s. 43), tijn (mask. o. fem., vanligt hos Mess.),
troodt (ib. s. 56) o. s. v.
Om doter se ofvan s. 88.
Lång vokal i andra stafvelsen har i motsättning till nsv.
äfven sammeet (Mess. s. 63) — jfr samet Rond. JR s. 56 —
med hufvudtonen på ultima. I sammetz pung (Rond. JR s. 28)
fordrar metern den nuvarande accenten.
Kort vokal för nsv. lång sådan uppvisa:
framför b-ljud:
sabbel (Brasck Ap. g. s. 134, 136), så äfven i Arwidssons
Sv. folksånger, jfr Noreen Col. s. xx; Bellman har en gång
kabbel ’kabel’;
framför k-ljud:
backa ’baka’ (Ber. om Wästindien s. 25); jfr SAOB;
dieckne ’djäkne’ (Prytz G. I s. 58);
räcknad (Chronander Bel. s. 165), räcknar (ib. s. 137)[1],
vpräcknar, -ch- (ib. s. 164, 172), räcknas (U. Hiärne Strat.,
Noreen-Meyer s. 139), räckningar (Ber. om Wästindien s. 23) [2];
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
