Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dat. sg. på -e förekommer af tron : throne (Mess. s. 39;
i högtidlig framställning), af rosenlund : rosenlunde (s. 53; i en
visa), af mod : medh wäldigt modhe (Chronander Bel. s. 190), af
lif : i lijfwe (Brasck FP s. 97) eller best. form (jfr s. 78)?
Här må tilläggas en anmärkning om att nom. propr. på
-s stundom få genitivändelsen -es, t. ex. Biskop Månsses Tal
(Girs G. I s. 112).
b) svaga deklinationen sing.
Här har fornböjningen visat sig betydligt lifskraftigare.
Hjärna heter ännu hierne (Brasck Ap. g. s. 130) jämte
hierna (ib. s. 135); skugga ännu skugge (Mess. s. 152).
Ex. på oblik kasus på -a(n) af gamla svaga maskuliner
äro: bog(h)an (Mess. s. 27, 44), dåra (s. 40), släda (s. 19),
dessutom makan, näffua [1]; galga (Rond. JR s. 8), granna (s. 18),
landzherran (s. 8), naffla (s. 19), kragha (Chronander Surge s.
73). Skadhe och skadha förekomma hos Mess. omväxlande i
oblik kasus. Ib. s. 55: ack. wredha (: fsv. wreþi f.). Stundom
har a trängt upp i nom., t. ex. staka (Mess. s. 59).
Gen. på -as är mycket sällsynt; ex. blott från den för sitt
ålderdomliga språk bekanta JR: wår grannas hws (s. 15).
Ex. på oblik kasus på -o(n), -u(n) af gamla svaga
femininer äro: frwstugun (Mess. s. 43), frustugun (Girs E. XIV s. 71,
Putzdrummel s. 79), födo (Mess. s. 30), hwijlo (s. 245), lycko (s.
34, 204), trätto (s. 56), dessutom har jag från Mess. antecknat
nytto 3 ggr; gatun (Rond. JR s. 52, Brasck FP s. 44, 67, 76,
Ap. g. s. 143 m. fl.), kanno (JR s. 13), mödho (s. 42), panno (s.
13), snaron (s. 8), tiäro (s. 67), ä(h)ro (s. 46, Chronander Bel.
s. 109), gulkädio (JR s. 73), rättwijso (Prytz G. I s. 4). Redan
under 1600-talets första årtionden finner man dock betydligt
oftare nominativformen på -a i oblik kasus, t. ex. föda, kronan,
lycka, plåga (Mess.). Framför allt föredragas a-formerna i best.
form. Stundom har den oblika formen trängt upp i nom., t. ex.
ladu (Mess. s. 150), willo ’villa’ (Gustaf II Adolf s. 504).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
