- Project Runeberg -  Studier i 1600-talets svenska /
142

(1902) [MARC] Author: Elof Hellquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfriga viktigare företeelser inom 1600-talets språk - 2. Till formläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Verben.

ändelser, konjugation:

presens ind.:

Beträffande sing. må anmärkas, att 2 pers. sing. af
preterito-presentierna omväxlande ha kvar sin gamla ändelse t eller sakna
ändelse, t. ex. tu kant eller kan[1] såsom i fsv.; af kunna
stundom äfven kanst (Chronander Bel. s. 136), liksom äfven under
1500-talet (G. I:s reg., O. Petri). Andeisen t i dessa ord är ett
minne af deras böjning som preterita; de egentliga starka ipf.
ha under 1600-talet -st eller sakna ändelse; se nedan. Af vara:
tu äst eller är; den förra formen synes vara öfvervägande hos
Mess. [2] Under senare hälften af 1600-talet tyckas formerna utan
t (st) ha tagit öfverhand; ästu förekommer dock ännu i Orf. o.
Euryd. (s. 99), hvilket drama synes troget följa (det vårdade)
talspråket.

I fråga om anmärkningsvärda singulara
presensformer
må för öfrigt anföras:

α) I urnordisk, resp. ä. fsv. tid assimilerades l, n, r, s med
följande R till ll, nn, rr, ss, hvilka geminator sedermera i vissa
fall förkortades. Minnen häraf äro följande presensformer: qwäll
’kväljer’ (Rond. JR s. 11) = fsv. kwæl(l), men senare qvälier,
qwelier, kwällier
(Chronander Surge s. 19, Beronius Reb. s. 330,
Orf. o. Euryd. s. 99); spiärn ’sparkar, spjärnar’ (Mess. s. 72) =
fsv. *spiærn. sön ’vägrar’ (2 p. pl. Chronander Bel. s. 121) =
fsv. syn, till inf. sönia, fsv. synia[3]; (om)smör ’smörjer’ (Rond.
JR s. 26) = fsv. smør, snär ’snärjer’ (Kolmodin Gen. Aeth. s.
294) = fsv., spör ’spörjer’ (Asteroph. Tisbe regelbundet, Mess.
vanligt), spörs ’spörjes’ (Chronander Surge s. 25) jämte spöries


[1] Ex. (hufvudsakligen från de 71 första sidorna hos Mess.): skalt tu
(Mess. s. 14, 29), tu (Du) skalt (ib. s. 51, Asteroph. Tisbe s. 17, Rond. JR s. 67),
men skal tu (Mess. s. 21, 22, 29, 64, 65, 71) och tu skal (ib. s. 32); wilt tu
(ib. s. 29), tu wil(l)t (ib. s. 65, Rond. JR s. 70), men wil tu (Mess. s. 44, 71),
tu wil (ib. s. 46); kant tu (ib. s. 32, Chronander Surge s. 63), tu kant (Mess.
s. 56, 71, Chronander Surge s. 62), men tu kan (Mess. s. 62).
[2] Ex. (från de 71 första sidorna hos Mess.): äst s. 31, 43, 48, 60, 65,
71, är s. 30, 46, 54, 65.
[3] I detta sammanhang må från andra källor erinras om skijn ’skiner’
(Stiernhielm Herc.) = fsv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:03:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ehst1600sv/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free