Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Intet skapas, intet försvinner - Huru man får eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA ed Ra nr nn
Uta AA
SA ELDEN.
osynlig gas, kolsyra, som gaf upphof till fällningen. På
samma sätt förhåller det sig med alla andra fall, då man
trott sig kunna iakttaga en »skapelse»>.
Enligt ofvanstående kunna vi med den största grad
af säkerhet, hvarmed vi öfver hufvud taget kunna påstå
någonting, förklara att på vår jord
intet skapas, intet försvinner.
Fråga vi nu, huruvida denna lag gäller för den öf-
riga världen, så blir svaret, att den kunskap vi äga om
de öfriga himlakropparna gör det sannolikt, att förhållan-
det är detsamma äfven på dem.
Allt, som finnes i världen, — luft, vatten och jord,
glödande stjärnor och kallnande planeter, kallas med ett
gemensamt namn materie. Om nu af denna materie intet
skapas och intet försvinner, intet tillägges och intet bort-
tages, så kunna vi äfven uttrycka vår sats så: materiens
mängd i världsalltet är oföränderlig. Denna sats utgör en
hörnsten inom naturvetenskapen.
Huru man får eld.
Sedan vi redogjort för de olika slagen af eld, skola
vi nu nämna några ord om huru man får eld. Detta är
icke mycket svårt nu för tiden: man behöfver ju blott
stryka en svafvelsticka mot en vägg eller en säkerhets-
tändsticka mot lådans plån, så har man genast en liten
låga. Dessa uppfinningar äro dock ännu icke 60 år gamla,
och fordom måste man göra sig mycket mera besvär för
att få eld. Vi hafva redan omtalat, huru vildar med
svett och möda framkalla eld genom att gnida två trä-
stycken mot hvarandra. Ett stort framsteg var redan
stålet och flintan: man slog ett stycke stål kraftigt mot en
bit flinta, då en liten gnista uppkom, alldeles som när
stålskodda hästhofvar slå mot gatstenarna i mörkret. Små
flisor lösryckas af det häftiga slaget mot den hårda flin-
tan och upphettas genom gnidningen så starkt att de
råka i glödgning. Den lilla gnistan uppfångade man i
lätt antändbart fnöske, hvilket utgöres af en art torkade
trädsvampar. Afven åtskilliga andra mer eller mindre
besvärliga elddon hafva varit i bruk, men intet kunde
täfla med de från och med år 1833 tillvärkade fosfor-
eller svafvelstickorna. Vi skola nu beskrifva dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
