Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Huru man får eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTREDANDE AF ELDENS NATUR. 33
Själfva stickan är af asp; den har, som vi veta, ett
gult öfverdrag till ungefär + af sin längd och i ändan
sitter en liten gulbrun knopp. Tändsticksbuntarna utbreda
en obehaglig lukt, hvilken kännes ännu tydligare, om
man sakta gnider en sticka mot handen. Om vi rifva den
hårdt emot väggen, tändes den; i första ögonblicket upp-
flammar en klar låga, men sedan brinner den med blå,
föga lysande färg och med en fladdraude, obestämd form,
under det den utsänder en stickande lukt, sådan som
sprides från brinnande svafvel. Det gula öfverdraget är
icke häller något annat än svafvel. Från svaflet öfvergår
lågan till veden i stickan och brinner därefter med stilla
lysande sken.
Det ämne, som först antändes och flammar till, är
fosfor, hvilket äfven utsänder den obehagliga lukten vid
sakta gnidning. Fosfor är ett hvitgult, vaxlikt grundämne,
som är så mjukt att det kan skäras med en knif och
smälter i ljumt vatten. Det framställes ur askan efter
brända ben och är ytterst giftigt; en bit stor som knop-
pen på en svafvelsticka medför döden, om den sväljes.
Dess märkligaste egenskap är att den redan i den lin-
driga värme, som orsakas af gnidning, under eldfenomen
förenas med luftens syre. För att ytterligare underlätta
antändningen, innehåller tändsatsen en syrerik, brun för-
ening af bly (häraf tändsatsens färg), och dessutom är lim
eller gummi tillsatt för att få massan att hålla ihop samt
afhålla luftens syre, som eljest snart skulle förena sig
med fosforn. Hettan vid fosforns förbränning är tillräck-
lig att tända svaflet, hvaruti stickorna förut blifvit indop-
pade och som också begärligt förenas med syre; svafvel-
lågan tänder i sin ordning själfva stickan. |
Fosforstickorna voro ett ofantligt framsteg i sättet
att få eld, men de ha dock tre fel. För det första äro
de alltför lättantändliga, så att de vid ringaste oförsiktighet
tändas och kunna orsaka eldsvåda. Vidare. dröjer det
likvisst en tid innan själfva stickan börjar brinna — och
dessförinnan kunna de icke användas att tända ett ljus
eller annat, men sprida i stället en obehaglig lukt. Slut-
ligen är, som nämt, fosforn mycket giftig; oaktat hvarje
sticka innehåller en ytterst ringa mängd fosfor, händer
det ofta att personer genom att afskrapa tändsatsen från
en mängd stickor och svälja den eller lägga den i andra
Verdandis småskrifter. 41. 2"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
