Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Huru man får eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ag FRA RENEE SN dh VÄND Se ; Fa JK SIT FORE vinet DEG ERE - Z 3
& FOR Män NERE TAN SE PVENSPLR, IN RISER SO Se EN AES Nar RA er a RRD EE od RN al de NR SS ann ala åp / 25E BERN NRA
NESS RTR TE TT RES fee AE NL TO FE EE SR FRE TEE NE SO RRE EE NIT RAR Kn rf) SR FN STR TMA ARSE Så NNE HAE AR Aras sed 7 da bv 36 are rr NO fa
SKIEN x Se + - FÖREN ROUTE BESTPEN JEP 4 RS TR Nr le - -
UTREDANDE AF ELDENS NATUR. 35
dat med svafvelhaltiga ämnen (svafvelantimon och svaf-
velkis) till bestrykning af plånen. Den viktigaste bestånds-
delen i tändsatsen är ett fast, hvitt ämne, som kallas kalium-
klorat eller klorsyrat kali och till utseendet liknar vanligt
bordsalt. Om vi köpa för fem öre kaliumklorat på apo-
) teket och kasta några smulor på ett glödande kol, in-
träffar liflig förbrähning och vi sluta däraf, att kalium-
klorat är syrerikt; lågan blir svagt violett, hvilket just
beror på närvaron af ett kaliumhaltigt ämne. Blanda vi
en liten nypa svafvelblomma medelst en fjäder eller en
träpinne med lika mycket sönderstött kaliumklorat samt
sedan lägga blandningen på en järnhäll eller en sten och
| ge den ett slag med en hammare, få vi höra en duktig
i smäll (blandningen >förpuffar») och se en låga: det är
: svaflet som brinner på bekostnad af kaliumkloratets syre.
I tändsatsen är kaliumklorat blandadt med svafvelantimon,
ett brunt ämne, som äfven fanns i plånet och som för-
puffar med kaliumklorat liksom svafvel. Dessutom inne-
håller tändsatsen ett annat syrerikt ämne, brunsten, hvilket
gör att satsen till färgen blir brun. Man kan ock genom
| lämpliga tillsatser få andra färger på knopparna, till exem-
/ pel röda, gula, gröna. Afven ett par andra, mindre vik:
tiga ämnen ingå i tändsatsen. Denna anbringas på stickorna
genom att utröras med lim eller gummilösning till en
välling, hvari tändstickorna indoppas. När sedan stickan
gnides mot. plånet, tändes först litet af fosforn på plånet;
denna lilla låga är (tillräcklig att tända den eldfängda
knoppen på stickan, och den förpuffar genast. Den vio-
; letta färgskiftningen, som synes i första ögonblicket, här-
d rör från kaliumkloratet, hvilket, som vi veta, färgar lågor
| sålunda. |
Som tändsatsen hastigt förbrinner, men själfva veden
endast med någon svårighet antändes (den måste först
upphettas, så att brännbara gaser bortgå!), äro stic-
korna i ändan indränkta med paraffin, hvarför de kallas
paraffinerade. Detta ämne, af hvilket man äfven gör ljus
såsom vi omtalat, smälter och brinner mycket lätt och
håller därför lågan vid lif sedan tändsatsen brunnit af
och tills veden tändt sig; af paraffin, som ännu ej hunnit
brinna upp, utgöres den lilla droppe, som af lågan sedan
drifves utmed stickan. Den gröna färgen i lågans kant
härrör af att stickorna äfven äro indränkta eller impreg-
SEN La SR s
1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
