Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Utredande af eldens natur - Kroppsvärmen alstras genom förbränning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDT RSA rare list – myr mr -
SEÖS SE ERA REN ERE
TR & KNrr7-A4AR AG FÅ
7 ög $ Fr dir sun fe RÅ Sa sliäfg
SR AR VN GENE SNS JR Sätra
UTREDANDE AF ELDENS NATUR. 37
I den luft vi inandas, finnes syre, den ena bestånds-
delen i kolsyran; hvarifrån har nu kolet kommit? Tyd-
ligen från människokroppen. Om vi hålla ett stycke kött
framför stark eld, kolas det — vi kunna därför lätt förstå
att kol finns i vårt kött, blod, hud och så vidare. Vi
skola nu i korthet redogöra för förloppet vid andningen.
Vid snandningen strömmar luften genom luftstrupen
och delar sig sedan i de tvänne luftrör, som gå till hvar-
"dera lungan. Dessa luftrör dela sig i allt finare och
finare grenar, hvilka sluta med små blåsor, i hvars väggar
blodkärl utbreda sig i ytterst täta nät. Här kommer
blodet i beröring med den inandade luften; af denna upp-
tager blodet syret och håller det bundet i en lös förening,
hvarvid blodet blir Ijusrödt. "Sedan medföljer det bundna
syret blodet på dess kretslopp genom kroppen; det går
öfver i kroppens >»väfnader> (= muskler, körtlar och så
vidare), och i dem sker »förbränningen>, i det att vissa
af kroppens kolhaltiga beståndsdelar med syret förena sig
till kolsyra; denna upptages af blodet, återföres af detta
till lungorna, frigöres där och bortgår med den utandade
luften, såsom vi sågo vid vårt försök. När blodet under
kretsloppet förlorar en del af sin syremängd, blir det
mörkrödt. Vid detta kemiska förlopp, hvilket hufvudsakli-
gen äger rum i musklerna, utvecklas värme, och det är just
detta förbränningsförlopp, som är källan till människokrop-
pens värme. Att vi värkligen hafva en egen värme, som
gör att vi äro varmare än luften omkring oss, märka vi
bäst om vintern; när det är så kallt att vattnet fryser
till is, skulle äfven blodet i våra ådror stelna, om icke
värme alstrades inne i vår kropp. ”) — Ett gram kol ut-
vecklar, när det förenas med syre, alltid en och samma
värmemängd — men i ljuslågan sker förbränningen hastigt
och på en fläck, hvarför den lilla lågan är mycket het.
Inne i kroppen sker förbränningen långsamt och på en stor
yta, hvarför en lägre värmegrad uppstår, under det att
samtidigt en stor kroppsmassa uppvärmes.
Vi veta, att luften är nödvändig för vårt lif; utan
tillgång på luft dö vi genom kväfning. Af det ofvanstå-
”) Om man i armhålan på en frisk människa sätter en termo-
meter, finner man, att den sommar och vinter visar en värme af 3
grader. |
RR PES RR ryan arSSnnA ESNATNSAOSREDNEANNGNNONRRN
WESSST GOT RR PER TIG EVS pre sten TR OVE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
