Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Förebyggande af eldfara - Byggnadsmaterial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med iakttagande af särskilda försiktighetsmått, och deras
bibehållande i ofarligt skick skall regelbundet kontrolleras.
För magasin eller förlustelselokaler och dylikt, där
brännbara eller eldfarliga ämnen förvaras eller handteras,
vidtagas särskilda skyddsåtgärder mot eldfara. Det
hufvudsakligaste af hvad härtill hörer är föremål för lagstiftning
och påbjudes mer eller mindre nöjaktigt och fullständigt
i byggnadsstadga, byggnadsordningar, brandstadga och
särskilda kungörelser och förordningar, eller föreskrifves
i brandförsäkrings- och brandstodsbolagens reglementen.
Ämnen, som förmå motstå eller åtminstone icke
fortplanta elden, kallas eldfasta. — En del ämnen äga af naturen
stor motståndskraft, andra, ehuru i sig själfva lätt
antändliga, kunna genom lämplig behandling (bestrykning,
impregnering) om än icke fullständigt skyddas mot elden, så
dock beröfvas förmågan att sprida densamma. Det är
emellertid strängt taget endast om större eller mindre grad af
eldfasthet det kan bli tal, absolut eldfasta äro inga
byggnadsmaterial. Om elden också ej förtär vissa ämnen,
så värkar han dock under stark hetta tillräckligt
upplösande på dessa ämnen till formen och sammanhanget
för att åstadkomma en förstörelse jämförlig med
förbränning.
Vid användningen af olika eldfasta material har man
då att tillse, att de, som äga mest motståndskraft, användas
på de farligaste och viktigaste punkterna, och att de i
allmänhet efter sin olika natur komma: på sin rätta plats.
Det hos oss mest använda byggnadsmaterialet är ännu
<h3>Trä.[1]</h3>
Det älsta kända medlet att skydda trä mot eld är
alun, upplöst i vatten. År 1797 utgaf i Sverge
apotekaren i Örebro, assessor Fr. J. von Aken ett värdefullt
arbete om eldsläckningsväsendet[2], och däri föreslog han
att skydda hus mot elds spridande dels genom att bestryka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
