Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Förebyggande af eldfara - Byggnadsmaterial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bjälkar, taktimmer och dylikt med alun- och vitriolvatten,
"såsom redan på flera orter i riket med all sorgfällighet
praktiseras", dels genom att fylla trossbottnarna med
sågspån, genomdränkt af vitriolvatten, och sedan med lera,
bearbetad som vanligt murbruk.
Bland andra ämnen, tjänliga för samma ändamål, må
nämnas: grön vitriol (järnvitriol) samt koksalt, pottaska, träaska,
lera, krita m. m., upplösta i eller blandade med vatten.
Likaledes slammat lim med alun eller finslammad lera och dubbel
sats slammat lim. Lösningar af borax och salmiak hafva
äfven visat sig äga skyddande förmåga.
Det värksammaste af alla medel att skydda trä mot
eld synes vara pottasklut. Men denna pottaskans förtjänst
motväges af en mycket ogynsam egenskap hos densamma,
nämligen dess starka benägenhet att draga till sig fukt
ur luften.
Ett ämne, som i det närmaste går upp mot pottaskan
utan att äga dennas olägenhet, är det 1823 af professor
J. N. von Fuchs i München uppfunna vattenglaset, som
synnerligen väl skyddar både trä och väfnader mot eldens
och luftens åvärkan.
Det tillvärkas två slags vattenglas: kalivaitenglas och
natronvattenglas; blandade benämnas dessa dubbelvattenglas.
Vattenglaset löses i vatten. Innan träet bestrykes
därmed, tillsättes något af vatten olösbart ämne, såsom
slammad krita, benaska, glaslera eller dylikt. Talrika försök
anstälda med detta skyddsämne hafva gifvit mycket
gynsamma resultat. Så fördrar en med detta ämne
öfverdragen gransticka under en hel timme stark eld, utan
att gifva låga, en takstol bestruken härmed hari en hytta
visat sig fullkomligt motstå eldens direkta invärkan o. s. v.
Vattenglaset har emellertid oaktat sin ryktbarhet
fått endast ringa användning.
Den svenske ingeniören Simonsons medel till
impregnering af takspån emot antändning har ådragit sig
uppmärksamhet. Det bestod af sju delar natriumvolframat,
fem delar ammoniaksulfat, tre delar koksalt och två delar
zinkvitriol.
Det lätt antända och elden närande träet skyddas
äfven genom beklädnad af mera eldfasta ämnen.
En fördel erbjuder trä genom sin starka
sammanhållning, hvarigenom dess bärighet bibehålles, tills det
blifvit genombränt eller bräckes af hopade tyngder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
