Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domedagar (1920) - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vart känslofrö som grodde
jag tryggt dig anförtrodde.
Jag hade ej för dig en hemlighet.
För varje ord du sade
jag blott beundran hade.
Du var en gud och jag var din profet.
Då kom det svåra slaget,
det första nappataget
med livets våld, som ingen slipper från.
I magra utkantsparken
vi lagt oss ner på marken
att glädja oss åt gräsets slitna strån.
I upprorsröda kvällen
vi byggde molnsamhällen
med renhet och rättfärdighet uti.
När sista molnet släcktes
jag kallt och snöpligt väcktes
av en parfymdoft, som drog frän förbi.
Med röda, råa läppar
och tunga öronkläppar
en kvinna fnissande omkring oss strök.
Hon kyssar åt oss slängde
och mjukt på midjan svängde
och brände av små blickar på försök.
Och du sprang upp för blicken
och svarade på nicken!
Med grumlig röst du sade mig adjö.
7 Lindorms dikter
Jr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
