Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Buller man hör båd, fjerran och när, och skri utaf gummor,
Ljuskronors kling i gatornas hörn och larm utaf trummor.
Speglar i kras, nattråckar från vind på gungande vågor
Fladdrande ses i dykande fart bland eldröda lågor:
Pennor och dun, sexterner med mer i rymderna fara,
Halsband och krås med hasade skor förtroligt sig para.
Der bäres bort en Lutfisk-madam i Krigsgudens armar;
Skalfvande, blek, med brinnande hår, hon gråter och larmar,
Bjuder med kraft, att fisken i sån man genast må rädda.
Der springer en, som kaffe har kokt, med kanna och grädda,
Gläder sig åt, att frälsat hon har åtminstone sumpen,
Glömmer i hast, att barbent hon går och eld är i gumpen.
Der kommer en och slår sig på kjol’n och börjar att gnälla:
”Ack! uti eld’n har brunnit nu opp min trogna Fidella!
Mopsen jag bar på vyssjande arm, som åt ur min tallrik,
Sof i min famn och smekte min hand, nu ser jag den aldrig.”
Der på en båt stekvändare ses och bolstrar och skålar:
Der i ett hus, der bräker ett lam och oxen han vrålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
