Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådelden i Stockholm, den 12 Juni 1822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der ses en katt med sirap bestänkt och pudrad med socker:
Nosen är svedd, med svansen i knorr han kilar för pocker.
Der uti sjön punschbålarne slås och porlande sjunka,
Der ur ett hus, det elden förstört, en gubbe ses lunka,
Bär under arm sin flaska och käpp, nu resten han tömmer:
Räddat har han sitt pick och sitt pack, i magen det gömmer.
Men se hvad spel af fasa och prakt för ögat framträder!
Är det Vulcan, som sprungit i sjön med brinnande kläder?
Se hvilken eld som flammande slår mot vågornas spegel,
Stiger i topp af skeppen med fart, i tackel och segel.
Stormvinden rör dess frasande hår, de yrande flyga.
Och under bron med sprakande gny förfärliga smyga.
Eld’n är en mes till sjöss, har man sagt, nu visar han annat,
Låga är här och låga är der, nu är det förbannadt.
Stöflarne än till ös-kar man tar, än skopor och hattar,
Bunkar och tråg och valdhorn och såll och pluggade trattar.
Vatten och eld i krig mot hvarann, som Turkar och Greker,
Kämpa med magt; den ena med fröjd han brassar och steker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
