Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 LANE
Hat) slog så mången tapper mao,
Han trampad’ dem under sin’ hästar
Han skonade ingen med sin hand,
Och helst de yppersta och bästa.
Han slog dc herrar utaf Upland,
Som redo de höga hästar;
kung Aiiinuds söner föllo för hans hand,
I)e grefvar och hertigar bästa.
Så tjockt de pilar ifyga i skar’,
Som bönderne, när de slå hö:
Hakon, konungens son, blef sår,
Och snarliga måtte ban dö.
Som nu herr Hakon konungason
Frän hästen månde nedfalla,
Herr Axel, den ädle herre from,
Gal sig diiåt med alla.
— "Hör du Axel Tliordson kär!
Itu hämna tillfyllest (inn död,
Sä får du landet och riket här,
Och begges vår lästemö." —
— "Tillfyllest skall j,ig hämna din düd,
Alt det skall spörjas lill hy,
Jag skonar mig ej tör slag eller stöt,
Och aldrig skall jag fly." —
Herr Axel ränner i hopen in,
Han var sä vred lill mod;
Ehvcm, som honom möter, gesvindt
Den slår han ned till fot,
Hå föllo alle de starke mån,
Som bönderne korn månd’ skära;
Herr Axel, den ädle sven,
Stod manlig och oförfärad.
Hen herre så länge värjde sig.
Tills han miste brynjan häst,
lian stridde så Irisk! och mannelig’,
Tills skölden hlef klufven allt slätt;
lian värjde sig så mannelig* der
Och mande sig sjelfve|- trösta,
Inlilldess alt. hans goda svärd
Het månde i fästet brista.
HÄRAD.
Aderton voro de dödlige siing,
Den herren han hade i bröstet;
Se’n buro de honom i tältet, in,
Så nödigt de honom miste.
Af honom rann blodet så stridelig’,
För segren då måtte ban dö;"
Het sisla ord, han talade för sig,
Var aili. om lians fästemö.
— "J sägen skön Valborg så mycken
godnatt,
Vår Herre skall För henne råda,
1 himmelriket vi finnas full snart,
Och mötas gladeli» båda." —
Men lyckan hon vänder sig etc.
In kom den lilla smådräng god
Och stod für bredan hord,
I talet var han både snäll och klok,
Han kunde väl foga sin’ ord:
— "J jungfrur, afläggcn silke röd
Och bären det hvila lin!
Herr Hakon konung är nu död,
Och Axel, kär herren min.
Död är herr Hakon, konungsson fin,
Han ligger pa döda hår.
Det hämnade herr Axel, herren min;
Ty lick ban sitt banesår.
Segren halva de vunnit visst
Allt Norges land lill ära;
Mång’ tapper krigsman har lifvet mist,
Ja inångeii ädel herre." —
Så svåra grel Mallred, drottningen lin,
Det kan hvar moder väl röna;
Skön ValboTg sörjer om kärasten sin,
Hon väter sina kinder sköna.
Unn talade strax üll tjenaren sin.
Bad honom hastig att vara:
— "Du hemta bil mitt förgyllda skrin.
Du tnà det ock strax inbära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
