Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1857—1874 - Två lyckliga år i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
) %!>? ~ mn-
|ag kan icke påminna mig en enda gång under de nära
Ivå år, Herren gaf mig att allt emellanåt mättas genom
kyrkoherden Svalanders predikan, då icke Herrens Ande
var med och gaf lif och kraft. — Hvaruti låg då
Svalanders ovanliga begåfning? Han var icke vältalig, och
hans predikningar skulle väl näppeligen gillats af
bortskämda stadsbarn. Jag tror icke heller, att han hade
gåfvan att »väl genomtänka och utlägga» en text. Ingen
kände bättre än han sina brister. Jag har aldrig träffat
någon, som tänkt ringare om sig själf.
Vid helgerna voro alltid de, som hade längre väg,
bjudna att ligga kvar i prästgården. En söndagsmorgon
gick kyrkoherden fram och tillbaka i salen och såg
mycket bekymrad ut. Jag frågade, hvad det var, som
bekymrade honom. Han sade: »Jag har nyss talat med
en gumma från fattighuset. Hon har ett ovanligt ljus
i Guds ord. Jag är så ledsen, att jag icke kan få
skicka upp henne på predikstolen och predika. Hon
skulle göra det mycket bättre än jag.»
Denna stora ödmjukhet och ringa tanke om sig
själf gjorde honom mottaglig att som en nådegåfva
undfå, hvad Herren ville meddela genom sitt bräckliga
lerkärl för att mätta skarornas hunger. Han bar själarna
fram till Elerren, och man förnam i anden, att »maten
kom från ofvan». Elan, likasom aposteln Paulus,
»predikade icke sig själf utan Jesus Kristus». Det var aldrig
hans afsikt eller sträfvan, att åhörarne efteråt skulle
beundrande tala om hans »formfulländade och kraftiga
predikan». Af Svalanders utläggningar ihågkommo vi
ej så särdeles mycket, men de texter, han talade öfver,
inskärptes så djupt, att jag minnes dem ännu efter mer
än 40 år. Sådant är icke människoverk. Jag tror icke
det var en enda text han talade öfver, som jag icke
minnes. Till »ingång» tog han alltid ett stycke ur
gamla testamentet, som han grundligt genomgick och
sedan tillämpade på det ställe ur nya testamentet, som
var predikotexten för dagen. De psalmverser, han
vanligen under predikan uppläste och betonade, och som
vi efter predikan fingo sjunga, blefvo så belysta af
rättfärdighetens sol», att vi mer än en gång vid ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
