- Project Runeberg -  Elsa Borg : Lefnadsminnen /
24

(1910) [MARC] Author: Elsa Borg With: Emma Beskow, Johannes Hedengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1857—1874 - Två lyckliga år i Småland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

gången ur kyrkan sade till hvarandra: »Men ha vi inte
fått en alldeles ny psalmbok?»

Ganska märkvärdigt var, att tilloppet till
Bringe-tofta kyrka icke en enda gång aftog under hela den tid
jag hade förmånen vara en åhörare där. Altarringen
och predikstolstrappan voro merendels fullsatta. En
gång erinrar jag mig särskildt, att jag satt på läktaren
midt emot predikstolen och hörde förträffligt. Men då
jag skulle gå ned därifrån, var trängseln så stor, att
mina fötter aldrig berörde golfvet, hvarken då vi gingo
utför trappan från läktaren, eller under det vi gingo
genom kyrkan. Ej förrän vi kommo ut på kyrkogården
och folket kunde skingra sig, stod jag åter på mina
fötter. Under allt detta rådde den största stillhet.

Jag har hört berättas, att kyrkoherden en dag på
sommaren omöjligt kunde komma in i sin kyrka utan
måste taga en stege och gå in genom ett
kyrkfönster, där han stannade; och från det öppna fönstret
predikade han så väl för människomassan inom kyrkan
som för den ännu vida större hopen utanför, som ej
kom in . . .

* *

*



I Björkö församling, där Herren slog upp mitt tjäll
från våren 1857 till våren 1859, hade — nyss fore min
ankomst dit — en ung pastorsadjunkt predikat ordet i
Andens och kraftens bevisning. Många fingo erfara
kraftiga kallelser af Guds Ande. Bland dessa voro äfven
flera unga flickor, som blefvo »uttagna ur mörkrets
väldighet» och omvända till Herren. När den unge
pastorsadjunkten snart därefter förflyttades till en annan
församling, voro dessa unga »såsom får utan någon
herde», och det dröjde ej länge, förrän de gåfvo sig
till känna för mig och slöto sig till mig med ungdomens
hela hängifvenhet. Ingen enda man hörde till vår lilla
flock, och jag såg däri Guds särskilda omsorg, så att
vi icke behöfde »gifva lastarenom rum». Jag var mycket
rädd att^taga någon tid från mitt arbete men sade mina
vänner, hvilka timmar i veckan jag kunde träffas på
mitt rum. Då kom vanligen en, stundom två, någon gång
tre, och vi hade outsägligt dyrbara stunder tillsammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:17:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elsaborg/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free