Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1857—1874 - Två lyckliga år i Småland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m? - mn
Först den ovärderliga glädjen att få råkas, se hvarandras
ansikten och tillsammans utgjuta våra hjärtan för vår
Gud och för hvarandra. O, så mycket vi hade att
förtälja hvarandra! Än var det något litet trångmål,
som Herren hjälpt igenom, än något Guds ord, som
särskildt fröjdat oss, än något dunkelt Guds ord, som
vi behöfde få klarhet uti. Än hade någon af oss hört
en predikan, som de andra icke hört, och som vi måste
berätta för hvarandra.
Och ofta var det ännu ett, som förde oss
tillsammans. De unga hade släkt och vänner i andra
församlingar, som med dem fått lika dyrbar tro. Från dessa
kommo bref, som måste läsas och besvaras. Men nu
var det så, att ingen af mina unga vänner var
skrif-kunnig. Dessa bref måste därför först af mig föreläsas
och så besvaras. När jag sade: »Nå, hvad vill du, att
jag skall skrifva?» möttes jag af det mest förundrade
leende öfver en sådan fråga, jämte utropet: »Nog måtte
mamsell veta det bättre än jag!» När jag nu med
ledning af brefvet skref, hvad Gud ingaf mig, flödade
alltid en ström af tacksamhet och beröm, för att jag sagt
»just precis det», som min unga vän velat skulle sägas.
Ätt vara sekreterare för denna lilla hop var således ett
af de små ljufliga ämbeten, som min Fader gaf mig
under min lyckliga tid i Småland . . .
Huru små, ringa redskap Herren äfven kan och
vill bruka, det fick jag erfara. Söndagsskola var vid
denna tid någonting alldeles okändt i Småland,
åtminstone i den trakt, där jag då vistades. När jag strax
efter min ditkomst fick löfte att hålla söndagsskola i
prostgårdens ganska rymliga öfre sal, kommo många
barn, och deras antal växte snart till 60—70. Att dela
skolan i klasser kom ej i fråga, då flera lärarekrafter
ej funnos att tillgå. Efterhand kommo äfven äldre med,
så att rummet blef för trångt; vi måste flytta ned i
skolhuset. Ja, vid sista afslutningen fingo vi ej en gång
rum där utan måste ut på skolgården. — Vid en af
de senare kurserna vid »Hvita bergen» hade vi här en
elev, hvilkens far lät hälsa mig, att han, ehuru boende
i en annan församling, varit med på min sista
söndags-skolfest i Björkö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
