Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sen-middelalderen. 1300—1500 - Folkevisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKEVISEN 129
Visen kaster sig like inn i handlingen — dens forhistorie slutter man sig
til efter hvert, nemlig at Olav har giftet sig mot sin mors vilje eller med
en som moren ikke har likt.
’ L
1. Olav sat heime i åtte år,
— Trø meg inkje for nære —
fyrr han ville si mo”eri sjå.
— På vollen dansar mi jomfru.
2. De niende teke til lie,
han ville til si mo”eri rie.
3
Ånnet avsnitt gir morens og sønnens samtale. Moren søker å sette
ondt op om sønnekonen og her bruker folkevisen et gammelt hedensk
billede fra Snorres Edda, hvor det fortelles om jotunkvinnen Hyrrokkin
at hun red på en ulv og hadde huggormer til tømmer. Moren vil ha sønnen
til å tro at Kari er en trollkvinne. Mange av billedene er felles for andre
folkeviser, således forekommer strofer av avsnitt II omtrent ordrett i en
legendevise «Maria» om Kristus og Maria Magdalena:
H.
3. «Høyrer du Olav, sonen min:
hosse likar du gifta di?»
4. «Sosso likar eg gifta mi,
som eg drikke bå mjø og vin.
5. Sosso likar eg gifta go,
som kvor den dagjen å drikke jol.»
6. «Eg såg henne Kari rie
igjår med elvesie.
7. Ho hae kje anna til hest,
hell kvite bjønnen ho lika best.
8. Ho hae kje anna til beisle-ring,
hell frånarormen ho slengde ikring.»
9. «De mune dei på henne ljuge —
Gud nåe den som slikt trudde!»
10. «Hosse kann grase på jordi gro,
når sonen må inkje mo’eri tru?»
I visens tredje avdeling utnytter den gjentagelsen med ypperlig kunst-
nerisk virkning. Nu er det Kari som forsikrer at de lyver på henne og
9—1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
