Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan de skarpa meningsolikheterna samt åvägabringa det
praktiska resultat, vilket allt sedan förblev lagens grund.
Vid 1859 års riksdag var Raab en av dem, som vid
behandlingen av den dåvarande norska frågan frimodigast
och bestämdast uppträdde på riddarhuset för att hävda
Norges självbestämmelserätt i dess inre angelägenheter.
Redan vid 1850 års riksdag hade han med värme och kraft
kämpat för det då förkastade representationsförslaget och
sade riddarhuset att, trots dess starka majoritet för att fälla
frågan, »så levde den dock och skulle snart åter röja sin
tillvaro». Femton år senare, under de minnesvärda
decemberdagarna 1865, hörde jag honom i riddarhusets plenum den
femte december lika varmt som sakrikt tala för
representationsreformen.
En tidigare talare hade sagt att han, som lutade mot
gravens brädd, av sitt samvete manades att rösta mot
förslaget. Raab anknöt sitt anförande till dessa ord och
yttrade:
»Även jag nalkas detta mål, där redovisningens timme
slår och hyser en lika varm känsla för ett älskat fosterland
som han. Jag följer, liksom den ädle ledamoten, mitt samvetes
röst, min övertygelse, då jag icke blott går att själv, i
överensstämmelse med de åsikter jag bekänt i mer än trettio år,
rösta för det vilande förslaget, utan skulle skatta mig
lycklig, om jag kunde, därest någon ännu är tveksam, i någon
mån verka på hans övertygelse för samma mening.»
I reformens genomförande fann A. Ch. Raab en
segrande avslutning på sin mångåriga strävan därför.
Just emedan han var djupt genomträngd av
fosterlandskärlek ansåg han att landets lycka bäst främjades genom
att i tid vidtaga de reformer, utvecklingen gör nödvändiga.
Han stod således alltid på den liberala sidan i alla stora
kulturfrågor t. ex. humanare strafflagar, förbättrad
folkuppfostran, ökad religionsfrihet, m. m.
Vid 1867 års riksdag ■— den första under det nya
statsskicket — blev A. Ch. Raab ledamot av det då nedsatta
försvarsutskottet. Han verkade där såsom förut och även
framgent med iver för en snar och kraftig försvarsreform.
Han yttrade ofta att i fråga om nationalförsvaret frångick
han den sparsamhet med statsanslag, som för övrigt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
