Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en av hans ledande grundsatser. Genom sina många
utländska resor och den vakenhet med vilken han följde
de politiska händelserna, hade han blivit klarsynt för de
faror, vårt land kunde bli utsatt för. Men det var icke blott
vårt eget lands frihet, som låg. honom om hjärtat. När
man 1863 i Stockholm bildade en kommitté för att ge
uttryck åt sympatierna för Polens frihetskamp och hjälpa de
till följd av denna kamp hit anlända landsflyktiga, var han
en av deltagarna. Redan under fyratiotalet var han en varm
skandinav och vid den ryktbara festen i De la Croix’
salong den 11 maj 1848 var det han som föreslog skålen för
Fredrik VII. Under kriget 1863—64 var han utomlands
men vid hemkomsten uttryckte han sin sorg över att
Danmark fått kämpa sin kamp ensamt och när den Nordiska
Nationalföreningen i slutet av 1864 stiftades mottog han med
glädje kallelsen till dess ordförande. Med stor iver sökte
han främja förståelse och samverkan mellan de nordiska
landen. Och när den Nordiska Nationalföreningen väckte
tanken att, efter dansk förebild, upprätta svenska
folkhögskolor, omfattade han denna tanke med den största värme.
Några dagar innan han dog hade han kallat till sig nämnda
förenings ledamöter för att säga dem att han, på grund av
sitt hastigt tilltagande lidande, ville nedlägga sitt
ordförandeskap, önska dem framgång i fortsatt strävan och säga dem
farväl, emedan han kände att hans dagar ej kunde bli många.
Ännu vid detta tillfälle bevarade han den livlighet och
eld, som under hela livet utmärkt honom. Betecknande i
detta hänseende är att han som sjuttioårig mottog en
utmaning av en ung järnvägsingenjör — sedermera major G.
Nerman — till en offentlig disputation, som ägde rum i
Slöjdskolans stora sal inför talrika åhörare. Med en fullt
ungdomlig värme förfäktade Raab den åsikten att vid
framtida järnvägsanläggningar en mindre spårvidd borde
användas för att sålunda spara statens medel. I denna
ungdomlighet ägde han endast en överman: sin gamle vän
general Hazelius, som jag vid samkväm hos min styvfar
sett kasta av sig fracken för att svalka sin hetta och
mycket liten som han var — hoppa upp på ett divanbord för
att bättre göra sig hörd genom det ivriga sorlet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
