Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fredlig utveckling. Vilkendera av dessa länders nyare
historia skulle adeln vilja föredraga att här se upprepade?
Sverige står för närvarande vid en skiljoväg, ännu ett steg
i ena eller andra riktningen kan medföra öden liknande
Frankrikes eller Englands. Det beror på adeln att
uttaga detta steg.
Redan 1811 yttrade en man, vars konservativa
tänkesätt icke kunna betvivlas, Karl XIV Johan, på följande sätt
i ett samtal med Georg Adlersparre:
Karl Johan: »Jag beklagar uppriktigt norrmännens
obenägenhet att tillägna sig vår statsförfattnings
grundelementer. Men vad kan jag nu uträtta? Varför gjorde ni 1809
er revolution endast till hälften? Varför icke då ordna
edra samliällsinrättningar på ett sätt tjänligt att ingiva
norrmännen lust att dela frukterna av edra förbättringar
förmedelst en fullständig sammansmältning?»
Adlersparre: »Fruktan för det borgerliga kriget
och de alltid mäktiga intressena lade sig däremot. Dessutom
ansågo flera av de män, som då ägde stort inflytande på
angelägenheterna, vådligt att vidröra grundvalarna för denna
gamla samhällsbyggnad (ståndsinrättningen), som
århundradena upprest och som nationens vanor, minnen och seder
förlänat sin lielgd. Vi läto övertyga oss, och så förföll
frågan.»
Karl Johan: »Må så vara, men detta är just vad som
för alltid skall avlägsna möjligheten att av de bägge
nationerna bilda ett sammanhängande och likartat helt och
kanske i framtiden medföra förvecklingar.»
(Schinkel-Berg-man, 6: te delen, pag. 100.)
Den fråga, som då förföll, kan numera icke falla,
den skall oupphörligt återkomma, den skall framstå allt
oftare och alltmera befallande, och den skall slutligen tvinga
sig fram. Några år förr, några år senare betyda i statens
historiska liv så föga. Men vad som betyder mera är, att
under dessa »år senare» skall en rämna uppstå, en klyfta
vidgas mellan olika klasser av medborgare, alstrade av
ömsesidig misstro, ömsesidiga förebråelser, hämndkänslor,
svikna förhoppningar, minnen av begångna orättvisor. Med
ett ord en parisisk katakomb, en avgrund, som aldrig —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
