Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även om återstoden av vårt århundrade begraves däri och
blir övermyllat av det kommande — skall helt och hållet
utplånas.
De klasser, som avstå och ge, kunna snart icke påräkna
någon tacksamhet av de klasser, som emottaga och erhålla.
Ty det skall mer och mer visa sig, att fördelen varit allas,
på samma sätt som en nutidens gruvägare, överlåtande sin
egendom till ett bolag i vilket han ingår såsom aktieägare
och direktionsledamot, därav hämtar en ökad vinst.
Ju mindre denna överlåtelse får utseende av
frivillighet; ju mer den emottages med utropet: »I voren ändå
till slut tvungna!» desto mindre skall adeln då — moraliskt
bankrutt såsom stånd — kunna efteråt gagna sitt
fädernesland.
Ännu finnas inga andra tvingande skäl än
övertygelsens; ännu emottages ett offer av självskrivenheten
såsomen gåva, efter vilken den givande i medborgares tacksamhet
skall finna sig rikare än förut.
Svenska adeln befinner sig lyckligtvis icke alls i samma
predikament som den danska, och därigenom skola icke heller
danska förhållanden hos oss bliva en följd av
representationsförändringen. Den danska adeln är visserligen berövad sitt
politiska inflytande, men den är icke heller »folkelig», icke
dansk och den syns aldrig till såsom ledare av kommunala
och industriella företag, vare sig nu den saknar håg eller
kapacité därtill. Må man noga påakta detta fenomen, ty
det lämnar nyckeln till många av de sorgliga förvecklingar,
varpå Danmarks närvarande tillstånd är så rikt. Vi hava
hört tänkande danskar av medelklassen bittert beklaga detta
som en riksolycka. Den svenska adeln däremot synes till
överallt. Dess namn äro förenade med och stå i spetsen
för nästan alla våra kommunalinstitutioner, våra bank- och
bolagsföretag; intet enda större sådant kan tillvägabringas
dem förutan. Detta är icke en fras. Det är ett faktum
— och man tror på fullt allvar, att vår adel skulle, med
självskrivenhetens upphörande, gå miste om sitt politiska
inflytande! Är ej detta att tänka alltför ringa om sig själv?
Inser man då icke, att den glädje, den kraft och den
enighet, som bleve en följd av de fyra ståndens frivilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
