Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länsöfversIkter. hallands län.
3.51
Hallands län.
Hallands län omfattar en areal af 4,921 kvkm. och äger 147,000
inb. Till storleken är det det tjuguförsta i ordningen af våra län, och till
folkmängden dot tjuguandra, — för halftannat århundrade sedan det adertonde.
Så godt som bela berggrunden inom detta län tillhör det stora
sydväst-svenska gneisomrädet, ocli jiirngneis är därför den allmännaste bergarten.
Dessutom förekomma inom denna gneis några andra till urberget hörande
bergarter, exempelvis i norra delen af länet en porfyrartad granit och i
trakten af Varberg en efter denna stad vanligen benämnd mörkgrön granitlik
bergart, som i afseende på färg, struktur ocb beskaffenhet i öfrigt är inom
vårt land ensam i sitt slag. Obetydlig utbredning liar pegmatit, egentligen
blott inom Kvibille socken. I länets sydligaste del uppträder den enda
bergart, som icke tillhör urformationen, nämligen t.ill kritformationen hörande
skalgrnskalk. Denna del af länet, mellan Hallandsås och Lagans nedersta
lopp, bildar uppenbarligen ett. sänkningsområde i förhållande till nämnda ås,
alltså en motsvarighet inom Halland till Ängelholms- och
Kristiaustadsslät-terna i Kristianstads län.
Länets inre delar vid gränsen mot Västergötland och Småland kunna
betraktas som förgreningar af sydsvenska höglandet, som de mycket likna i
afseende på naturbeskaffenhet. I dessa trakter är stenig och ofruktbar morän
den ojämförligt allmännaste jordarten ocb det iir därför som denna del af
länet sedan gammalt burit namnet skogsbygden. Af helt annat skaplynne
äro kusttrakterna, den s. k. slättbygden. Denna har legat under det
scn-glaeiala hafvets högsta gräns, som i södra delen af länet är belägen omkring
00 och i den norra omkring 80 m. öfver den nuvarande hafsytan. Få grund
af länets i det inre starkt brutna terräng bildade ishafvets strand icke cn
.jämnlöpande kustlinje sådan som länets nuvarande, utan från detta ishaf
sträckte sig starkt förgrenade fjordar milsvidt in i landet, längst i Viskans
nuvarande dalgång. l’å grund häraf ür gränsen mellan den nuvarande
slättbygden och skogsbygden icko skarpt markerad, utan mcllau dem utbreder sig
ett öfvergångsområde, hvars högro delar äga skogsbygdens och dc lägre
slättbygdens naturbeskaffenhet.
Inom dc delar af länet, som legat under högsta marina gränsen, är
is-hafslera cn allmän och viktig jordart. Dess mäktighet öfverstiger vida den
inom öfriga delar af vårt land vanliga; därigenom har den kunnat utfylla
berggrundens ojämnheter och dana cn verklig slättbygd samt gifva
kustlinjen dess nuvarande obrutna lopp. Inom större delen af länet är denna
is-bafslera ganska starkt kalkhaltig, 10—12 %, och utgör därför en mycket
bördig åkerjord. Enär, såsom förut är nämndt, berggrunden till ojämförligt
största delen består af järngncis, är det tydligt, att denna kalkhalt måste
härstamma från annat häll, och så är äfven fallet. Inom länets norra del
härför den frän det kalkrika lerslam, som glaciärälfvarna medförde från
Västergötlands silurtraktcr, hvilket framgår bland annat däraf, att. kalkhalten
merendels är mindre vid kusten än längre inåt land; så till exempel är den vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
