Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IiÄNSÖKVEItS[KTKU. Äl.fSBORGS I, ÄN’.
Älfsborgs län.
Alfsborgs län omfattar en areal af 12,72!) kv.-kilom. och äger 28’.),000
iah. Till storleken ilr det det åttonde i ordningen af våra lan, och till
folkmängden det femte, — lör halftannat århundrade sedan det andra.
Lika omväxlande som berggrunden iir inom den del af länet, som
sammanfaller med landskapet Dalsland, lika. enformig iir den inom den del, som
tillhör Västergötland. Med några fa, ur ekonomisk synpunkt obetydliga
undantag utgöres nämligen berggrunden inom sistnämnda länsdel af gncis.
Ktt af dessa undantag bilda Halle- och Ilunncbcrg, hvilkas västra delar falla
inom detta läns gräns. Att dessa icke äro at’ samma vikt som de öfriga s.
Västgötabergen (Kinnekulle, Hillingcn m. 11.), oaktadt dc i likhet med dem
tillhöra det siluriska systemet, beror därpå att den viktigaste bergarten,
nämligen ortocerkalken, saknas; blott sandsten och alunskiffer samt (i llunneberg)
rester af de undersiluriska lagren äro representerade. Äfven i större delen
af Dalsland, nämligen i landskapets västra och södra delar, utgöres
berggrunden af urberg, granit och gncis, men därjämte förekomma andra
bergarter af yngre ålder. Sitt utbredningsområde hafva dessa hufvudsakligen i
1’össbo och Nordals härader, alltså nordöstra delen af landskapet. De flesta
hithörande bergarter äro skiffrar af olika beskaffenhet, fran den lösa, liitt
förvittrade lerskiffer|| till den härda, svårvittrade lianeskiffern; därjämte
förekomma kvartsitsandstcn ocli kvartsit. Alla dessa bergarter ha sedan siu
bildning undergått de mest genomgripande rubbningar, i det att. lagren blifvit
på mångfaldigt sätt sammanpressade, sänkta ocb veckade i den omfattning,
att vart lands berggrund knappast någonstädes kan framvisa ett motsvarande
v irrvarr.
Af länets Västgötadel ligga blott obetydliga partier nedom högsta marina
gränsen; dessa områden tillhöra i allmänhet länets västligaste del. Hit höra
nedre delen af Viskans dalgång (i Marks hilrad), dalgångarna mellan Alingsås
"ch Göteborg (i Vätle och Knllings härader) samt slättbygderna utmed Göta
id t. (i Väne, Flundre och Ale härader). I dessa trakter förekomma marina
leror och äfven märgel. Kalkhalten lu>s den senare är rätt betydlig i
Viskans dalgång, en naturlig följd af dess läge sydväst om Falbygdens siluriska
bildningar. Däremot iir kalkhaltcn i de öfriga nyssnämnda trakternas marina
märgel ganska låg: de ligga uppenbarligen för mycket pa sidan om de
si|ur-’ska bergarterna.
Af Dalslaudsdelen ligga relatift större delar ander nämnda gräns; hit
höra i främsta rummet .Nordals oeh Sundals härader, som tillsammans utgöra
Själfva Dalboslättcn, men äfven i Tössbo härad (kring Åmål) och i Valbo
härad (väster om Kroppefjäll) ligga vidsträckta områden under denna gräns,
"os de dalsländgka marina lerorna är kalkhalten ännu lägre än inom
träkorna utmed Göta älf i länets Västgötadel.
Äfven moränen iir vanligen mycket kalkfattig, en naturlig följd af
berggrundens beskaffenhet. Undantag härifrån bilda likväl vissa dehir af
Väst-Sötaområdet., som ligga söder om de siluriska bildningarna, särskildt i As och
Kodvägs härader, diir moränmärgel har jämförelsevis stor utbredning. Äfven
24 — /12201. EmigrationsutriilninffM. Betänkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
