Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länsöfveu.«iktei;. västekhottens län.
Västerbottens liin.
Västerbottens län omfattar en areal af 58,9!>3 kv.-kilom. och äger
lü3,000 inb. Till storleken är det det andra i ordningen af vara län, och till
folkmängden det adertonde, — för halftannat århundrade sedan det tjugufemte.
Inom länets fjälltrakter förekommer en mängd glimmerskiffrar,
kvart-siter m. H. till den s. k. Sevegruppen hörande bergarter, hvilka emellertid
här ej närmare behandlas, dä de sakna ekonomisk betydelse. Dessa
bergarter intaga den centrala delen af fjällkedjan; väster om dem. alltså närmast
riksgränsen, utbreda sig siluriska bergarter, genom bergskedjeveckningen starkt
mctamorfoserade. Pa östra sidan träffas siluriska aflagringar at normal typ.
hvilka bilda ett smalt bälte pa gränsen mellan fjäll- och skogslandet och
utgöra en fortsättning ;if det jämtländska silurområdct kring Storsjön. Blund
hithörande bergarter märkes alunskiffer med örsten, som förekommer pa
några ställen i Vilhelmina, Dorotea och Stensele socknar. Ortocerkalksten har
anträffats blott på ott och annat ställe i Vilhelmina socken. På grund af den
glesa bebyggelsen och de dåliga förbindelserna ha dessa bergarter blott
obetydlig, lokal användning.
Nedanför fjälltrakterna förekomma uteslutande urbergarter. Största
utbredningen ha graniter, i allmänhet grofkorniga, fältspatrika och jämförelsevis
lätt förvittrande. Inom ett bälte närmast kusten ersättes graniten af gneis.
utom i Skellefte älfs dalgång, där skiffrar och sandstenar förekomma, hvilkas
utseende tyckes angifva en yngre ålder; de ha dock befunnits vara äldre än
den närmast angränsande graniten. Inom deras område (vid Kusmark i
Skellefte socken) förekommer och brytes urkalkstcn. — Inga nämnvärda
malm-fvndigbeter äro kända frän Västerbottens län.
I de dalgångar, som Iran fjälltrakternas östra delar leda ned mot
skogslandet. finnas, med större eller mindre utbredning, sand- och leratlagringar.
Dessa jordarter ha afsatt sig i de sjöar, som vid slutet af istiden fyllde
dalgångarna, därigenom att landisen vid sin afsmältning blef längst kvarliggande
öster om dessa trakter och pä så sätt bildade en damm för det till
dalgångarna från landisen och fjällen strömmande vattnet. Hithörande jordarter äro
ofta kalkhaltiga, emedan de utslammats frän kalkhaltiga moräner.
Öster om issjösedimentens region utbreda sig vidsträckta moränbildningar
såsom ett sammanhängande täcke öfver höjder, dalar och lågmarker. I många
trakter inom denna region kan man inom milsvida områden förgäfves söka
efter blottad fast berggrund. Gränsen mot öster för moränregionen
sammanfaller ungefärligen med högsta marina gränsen. Da, landsänkningen vid slutet
af istiden nådde sitt maximum, lag denna gräns i länets södra del omkring
200 och i den norra delen omkring 240 meter ofvan den nutida hafsytan.
Nedanför marina gränsen förekomma nog fortfarande moränbildningar.
men därjämte äfven sedimentära jordarter, såsom lin sand, mojord och lera.
som med växlande mäktighet förekomma inom regionens dalgångar eller breda
ut sig öfver dess lermarker och slättland. Emedan dessa jordslag till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
