Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
">20
EMTGRATIONSUTKEDNINßKN. BETÄNKANDE.
arbetsförtjänst blifvit tämligen klen. Äfven betalas drifningen af bolagens
virkesposter ganska klent, ("tom nu nämnda arbeten förtjänar virkesflottningen
att nämnas. Andra arbeten kan arjeplogsbon i allmänhet icke utföra.
Att nämna någon siffra för den ärliga medelförtjänsten är svär, då den
växlar rätt betydligt, men 600 à 700 kronor för ar torde med säkerhet kunna
angifvas som maximum. Häraf skola lilsförnödenheter köpas och ön era utgöras.
Och ofta nog måste hö köpas vid den 17 mil och längre bort belägna
järnvägen för att uppehålla lifvet på de svältfödda korna, tills den sent inträdande
sommaren kommer. Existensen är sålunda den allra torftigaste — i
allmänhet — och skuldsättning regel. Trots dessa öfver hufvud taget svåra
existensvillkor är utvandringen från Arjeplogs socken synnerligen obetydlig.;»
Jägmästaren i Pärlälfvens revir, Nils K. Herlin. >1 l.ycksele och
Jockmocks socknar synes emigrationen i synnerhet under sista ären tagit starkare
fart. Ännu i midten af 1890-talet hörde man mera sällan att någon
utvandrade till Amerika; de personer, som då lämnade sitt hem, stannade i
allmänhet inom landet, sökande arbetsförtjänst i Gällivare, Kiruna och dylika
hastigt uppblomstrande samhällen. En vanlig skogsarbetare nöjde sig då med
en dagpenning af 2 ■ 5 o kronor, och arbetsförtjänst fanns tillräckligt genom
pågående laga skiften, skogsuppskattningar och relativt stora afverkningar från
såväl kronoskogar som hemman. Med den orkanlika storm, som hösten
1897 härjade norra Sveriges skogar, ingick en ny tid. De otroliga massor
vindfällen, som uppkommit, skulle sä fort som möjligt tillgodogöras, och
betalade bolagen under dessa drifningar hög dagspenning, ß å 6 kronor.
Härjämte lyckades en stor del, kanske den största, att genom egna köp från
kronoskogar tjäna betydande kapital, och skapades därigenom ett öfverdåd i
lefnadssätt, som lappmarksbon förut var okunnig om. Emellertid räckte
därigenom förtjänsten oj så länge, och snart var don lätt intjänta förmögenheten sin
kos. Att nu nödgas återgå till det ursprungliga, högst enkla lefnadssättet,
hade sig ej sä lätt, och mången föredrog att utvandra. — Arbetsförtjänsterna
under vintern i skogarna äro allt för smä. Genom den stora konkurrensen
bolagen emellan vid virkesauktioner far spekulanten bjuda sn stora stubböron
för virket, att utdrifningen ej kan skäligt betalas. Inom Jockmock är det
sällsynt att en timmerkörare på vårsidan har något öfverskott, och ofta nog
har ersättningen för huggning och körning ej uppgått till det belopp, som
provianteringen för häst och två man kostat. Att då efter en läng vinters
trägna arbete se sig stå i skuld hos bolaget, kan ej verka uppmuntrande, utan
föredrar en och annan att i främmande land söka bättre lycka.»
Kronolänsmannen Gust. A. Eckhéll i Noder-Luleå. »De större
hemmans-ägarne, det vill säga sådana som besitta egendomar om ’ o mantal i skatt
och därutöfver, de senare högst få till antalet, kunna alltid sägas hafva sin
utkomst af jordbruket utan biförtjänster. De jordbrukare åter, soin hafva
1 is mantal i skatt och icke äro skuldsatta, kunna äfven enbart existera af
jordens afkastning, men sådana däremot, som hafva sistnämnda skattetal
belastadt af gäld, och ännu mindre hemman, måste för sin utkomst alltid
anlita biförtjänster. Då nu inom socknen hemmanen i senare tider mer och
mer sönderdelats, är antalet sa kallade större bönder, det vill säga på l/a
mantal och därutöfver i skatt och äfven skuldfria sådana på 1 10 mantal, helt
litet i förhållande till öfriga, eller de så kallade mindre hemmansägarne,
hvarför, betraktadt i sin helhet, kan sägas, att allmogen icke har tillräcklig
utkomst af jordbruket, utan nog behöfver anlita biförtjänster. Dessa senara
beredas dä i regel pii så sätt., att. husbonden eller hans vuxna söner, mången
gång tillsammans, hufvudsakligast var, sommar oeh höst, ä sågverken eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
