Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G672
IiMIORATION’SUTREDNINGEN. BETÄNKANDE.
dräng eller piga i årstjänst; allt vanligare blir att man nöjer sig
med tillfälligt bistånd vid de bråda tiderna.
I det föregående är påpekadt, att under tidrymden mellan 1750
och 1860 den odlade jordens areal blef minst fyrfaldigad. Då
tillökningen af hemmansägarnes antal var jämförelsevis svag, måste
detta ha inneburit en ganska betydlig ökning af åkerarealen pr
gård, hvilket i sin ordning bör ha inneburit en förhöjning af
välståndet inom bondeklassen. Någon gång — om än sannolikt mindre
ofta än man vanligen tror — blef resultatet annorlunda till följd
af en för långt gången styckning af jorden.
Jordens större eller mindre styckning beror till ej ringa del på
de sedvänjor — mera än lagbud — som på olika tider och olika
orter iakttagits vid arfskiftena. För dessa förhållanden redogöres
utförligt af doc. Wohlin i Emigrationsutredningens Bilaga X. Mau
kan urskilja tvenne typer i detta fall: en mera aristokratisk, som
sträfvar att bibehålla gården inom släkten, samt en mera modern
som med jämnmod ser att släktjorden utbytes mot den i våra dagar
kurantare varan penningar. Inom familjer där den aristokratiska
åskådningen är rådande, ser man helst äfven att gården behålles
odelad, hvilket ju gifver åtminstone en af släktens medlemmar en
tryggad och ansedd ställning. — Af gammalt har den
aristokratiska typen varit förhärskande inom Mälarprovinserna, stora delar
af Väster- och Östergötland samt äfven stora delar af Norrland.
Doc. Wohlin uppvisar nu, att i våra dagar den aristokratiska
typen alltmera viker tillbaka, särskildt i det hänseendet att
venera-tionen för jorden såsom gammal släktegendom hastigt aftager.
Allt oftare verkställas arfskiftena på det sättet, att den
arf-fallna gården försäljes, till skyld eller oskyld person, hvarefter
de kontant influtna medlen fördelas; — eller, om en af arfvingarna
öfvertager gården, sa erhålla de öfriga inteckningar till arfslottens
fulla värde.
I åtskilliga delar af landet fortfar dock ännu den gamla
åskådningen att härska. Den vanligaste formen för jordens öfvergång
till nästa generation är då, att, ägaren redan under sin lifstid, mot
betingande för sig själf af »undantag», försäljer gården, till ringa
pris, till någon af de arfsberättigade, medan de öfriga arfvingarna
få nöja sig med att dela den ofta oskäligt låga köpeskillingen. I
äldre tider fann man sig i detta, af omtanke om släktens ställning.
Nu för tiden åter väcker ett dylikt tillvägagångssätt allt starkare
missnöje. Många af våra meddelare framhålla, att ett stort antal af
dem som i dylika fall känna sig förorättade, i harmen emigrera.
Att behålla de gamla gårdarna odelade, äfven där mycket väl
flera hushåll kunde bärga sig på hemmanet, innebär i våra dagar
ofta stora olägenheter, enär ägaren af den odelade gården ej sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
