Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDBRUKET. II EMM ANSÄGAREKL. ASSEN.
675
räntan. Under nuvarande förhållanden åter, när ett medelmåttigt
skött jordbruk knappast ger mer än sedvanlig inteckningsränta,
kommer den arfvinge, som öfvertager gården, i själfva verket i en
sämre ställning än de öfriga. Detta förklarar kanske, hvarför man
så ofta i våra dagar föredrager att sälja en arffallen gård och helt
enkelt fördela köpesumman.
Rättvisan fordrar, såvidt vi kunna förstå, att den arfvinge, som
vill fortsätta gårdsbruket, tillerkännes en större andel än de öfriga.
— Om denna princip erkännes, uppstår sedan naturligtvis behof af
närmare bestämmelser till förekommande af missbruk, vid ny
försäljning o. s. v.
En dylik arfskiftesprincip som den här föreslagna i fråga om
jordbruksfastighet skulle, om den kan göras effektiv, kanske i någon
mån äfven göra gårdsbrukets fortsättande mera lockande och nlltså
förminska antalet fall, då gården genom försäljning går ur släkten.
Denna synpunkt bör väl icke få vara den afgörande; det egentliga
syftet är att tillfredsställa rättvisans fordringar. Huru här
skisserade uppfattning ställer sig i detta fall, får öfverlämnas till
sakkunniges bedömande.
En stor tunga på en mängd af våra bondehemman är också de
s. k. undantagen, som utgå till en äldre innehafvare. Om arten af
dessa undantag och deras större eller mindre talrikhet å olika orter
meddelar doc. Wohlin omfattande upplysningar i Bilaga X. Äfven
i detta fäll har ett förslag till reform framställts af Emil Svensén,
som såsom botemedel mot de ovedersägliga svårigheterna vid
undantagen vill anordna en »bondeförsäkring.» Herr S. sätter icke annat
i fråga än att bonden själf skall bekosta denna försäkring. Meh
staten skulle kunna träda ordnande och hjälpande emellau och kunde
med en välbetänkt och väl afvägd lagstiftning främja uppkomsten
af en eller flere pensionskassor för jordägare.
»Vi tänka oss exempelvis», — säger br S., — »att hvarje jordägare nnder
den tid, då han ickc själf har undantag att erlägga, skall vara förpliktad
att i förhållande till gärdens taxeringsvärde inbetala en billig afgift till en
gemensam pensionskassa. Efter en viss tid, exempelvis vid fyllda sextiofem
lefnadsår och efter minst trettiofem år såsom egen jordägare, skullo ban så
äga rätt att från samma kassa under sin återstående lifstid uppbära en ärlig
pension, som stodo i ett på förhand noga beräknadt förhallande till det
inbetalade årsbidragct. Dör han och ofterlefvcs af änka, bör en motsvarande
pension komma henne till del. Pensionens storlek torde i bada fallen böra
tänkas någorlunda motsvara hvad som i medeltal plägar utgå såsom
undantag till personer af den förmögenhetsgrad, som gärdens värdo angifver.
Klart är, att den afgift, som bör erfordras för att bringa till stånd den
nödiga pensionen, kan blifva högst betydligt lägre än hvad gårdsägaren nu
för tiden i vanliga fall får utgöra såsom undantag. De gamle få i sinom tid
ntan de unges besvärande uppbära sitt tillgodohafvandc, på samma sätt som
pensioner frän kassor nu pläga utdelas. Tryggheten för dem blir ojämförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
