Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<37G
EMIliRATIOXSUTKEDNINGEN. BETÄNKANDE.
mycket större, och bördan för de yngre blir lika ojämförligt mindre. Alla
pinsamma strider mellan föräldrar och barn voro med ett slag ur världen, >
och ville de gamle sedan komma öfverens med dc unge om något extra
tillskott, sa stode det ju öppet för buda parterna.’.
Vid 1910 års riksdag var detta ärende föremål för en motion
i Andra kammaren, men föll då, hufvudsakligen af det skäl, att
man ansåg resultatet höra afvaktas af den då pågående utredningen
angående den allmänna ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen.
Sedan nämnda försäkring numera antagits till genomförande, vore
kanske lämpligast att »bondeförsäkringen» på något sätt ställdes i
samband med denna. Att den allmänna pensionsförsäkringen skulle
göra bondeförsükriiigen obehöflig, torde däremot icke kunna påstås,
när man betänker atfc dess pensioner sällan torde uppgå till värdet
af full försörjning och för öfrigt delvis utgöras af »tilläggs, som
bestämmas efter andra grunder än de försäkringstekniska.
Det låter sig icke förneka, att »böndernas andra storhetstid i
Sverige» — såsom 1800-talet kan betecknas — numera starkt lider
mot sitt slut. Det politiska herravälde, som bönderna under vid
pass en mansålder utöfvade i värt land, har icke efterlämnat något
sympatiskt minne, till följd af en allt för långt drifven
»klassmedvetenhet» och en påtaglig brist på högre syften, i synnerhet af
nationell art. I alla händelser är detta herravälde nu förbi, och
»storhetstiden» synes, så som ofta är fallet, hafva efterträdts af en period,
utmärkt i stället af en viss slapphet. Det säges ganska allmänt,
att t. ex. det sunda kunskapsbegäret, som våra bonderepresentanter
i förra seklet med enkla medel lyckades i så förvånande hög grad
tillmötesgå, numera till en god del är borta, och att bönderna i
detta fall äro afgjordt underlägsna de nya samhällsklasser,
småbrukare och industriarbetare, till hvilka i våra dagar turen kommit att
stiga uppåt på samhällsskalan. Oin sä är, förstår man också den
nyss omnämnda »jordtröttheten» hos våra bönder och den
försvinnande venerationen för släktminnen och släktjord. Dessa drag äro
då endast nedgångssymtom bland många andra hos vår en gång sa
berömda svenska allmoge. Skadespelet är icke hugneligt, men i den
eviga växlingen af uppåtstigande och nedgång, — för samhällsklasser
såväl som för folken, — icke alldeles oförklarligt och därför icke
heller alldeles hopplöst. Den »sållning», som den svenska
bondeklassen i våra dagar är underkastad genom industriens framträngande
ocli genom emigrationen, skall kanske till sist stanna vid en punkt,
hvarifrån nya ansträngningar kunna utgå till en regeneration, såväl
i ekonomiskt som andra hänseenden. Men nog bör förnyelsen da i
första rummet komma ini frän samt vara i stånd att skapa de
nödvändiga ekonomiska förutsättningarna; annars blifva alla »åtgärder
till bondeklassens bevarande» endast palliativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
