Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
778 EMIGllATIONSljTREDNINOEN. BETÄNKANDE.
uppgifter. Hvad vi hittills sett i detta afseende gifver alltför många
gånger anledning till bekymmer.
Innan vi öfvergå till behandlingen af Sveriges in- oeh utrikes
handel samt affärslifvet i allmänhet mà först ägnas några ord at
Mynt- ocli bankväsendet.
Vårt Myntväsende lider af den svagheten, att vi hafva
gemensam myntenhet endast med ett par af våra grannfolk, sä att hela
rayonen för vårt svenska mynt knappt omfattar 11 millioner
människor. Huru det blef så, berättas af signaturen Ave på följande sätt:
»Redan år 18G7 betonade A. O. Wallenberg, i en till konungen ingifven
berättelse om förhandlingarne vid en sagda är i Paris församlad kongress för
att åstadkomma ett internationellt mynt ocb till hvilken kongress Wallenberg
blifvit skickad som delegerad för Sverige, nyttan för vårt land af att öfvergå
till francsystemet, och motionerade sedan under flera riksdagar om införandet
i Sverige af detta system, eller ined andra ord: att den dåvarande riksdalern
skulle afskaffas oeh ny myntenhet af 10 frants, och ny räkneenhet, med ett
beräknadt värde af 72 öre, skulle införas. På nationalekonomiska mötet år
1872 i Köpenhamn diskuterades detta förslag för alla dc tre nordiska
länderna. Norrmännen uttalade sig bestämdt därför, danskarne voro egentligen
emot bela saken, under det många af de vid mötet närvarande svenskarne
voro för en sådan förändring. Men den dåvarande finansministern, Carl
Fredrik Wærn, hade andra åsikter. På hans initiativ tillsattes en kommitc,
af hvilken Wallenberg icke blef medlem; och i trots af de bestämda
sympatier, som gjorde sig gällande inom Norges och i någon mån Danmarks
representationer, för francsystemets antagande, genomdref Wærn
överenskommelsen om ett gemensamt myntsystem för de tro skandinaviska länderna.
Ett myntsystem, som väl iir det mest kortsynta och nationalekonomiskt okloka,
man gärna kunnat hitta på. Ty skall en förändring vidtagas, bör man vill
hellre göra en större och mera omfattande sådan, som verkligen är en
förbättring, än nöja sig med den lilla reform, som egentligen endast bestod i en
naninförändriiig.»
Till den olyckliga utgången i detta fall bidrog väl i mycket den
skandinavistiska tidsströmningen, som var Wærns ögonsten och som
här, såsom på nästan alla andra områden, ledt till missgrepp oeh
förluster för vårt folk. Men delvis bidrog nog också den
besynnerliga rädslan för att taga ett fullt afgörande steg, — en rädsla, som
åstadkommit så många olämpliga halfmesyrer i vårt land. Det var
samma kortsynta hesiterande, som fick oss att på 1850-talet antaga
ett helt nytt mått- och viktsystem, som sedan fick kastas öfver
bord — tjugu år därefter (!), och som, när vi till sist insågo att
vi ej kunde undgå metersystemet, skapade en onyttig och besvärlig
öfvergångsperiod i detta fäll om ej mindre iln tretton år.
Under de senare ären har, såsom bekant, särskildt af
Exportföreningens direktör, J. Hammar, arbetats för, att vi i Sverige skulle
Öfvergå till en myntenhet, som på en gång vore lägre än den nuva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
