Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATSSKICKET.
839
sätt, som i farliga ögonblick kan blifva ödesdigert. Det är ju bekant att
när, under sommaren 1905, norrmännen öfversvämmade bela den europeiska
pressen med sina smädelser mot Sverige, så förklarade Sveriges fungerande
utrikesminister att, sä gärna ban det ville, kunde han ej cffcktift bemöta detta
ofog. emedan — inga medel härför funnos anslagna i riksstaten!
Det har sagts, att enligt 1800 års grundlagsstiftares mening endast
huvudtitlarnas slutsummor skulle fastställas af riksdagen, medan regeringen skulle
äga frihet att disponera anslagen inom hufvudtitlarna. Detta vore väl att gä
för långt, men såsom det nu är, bör det dock icke i längden fä fortfara.
Det nuvarande systemet drifver till en in i pctitessor regerande riksdan.
hvilket just iir hvad vår frihetstids bela erfarenhet borde mana oss att pä
det sorgfälligaste undvika. De. nu tillämpade metoderna göra ej blott regeringen
overksam utan lägga en likaså förlamande hand öfver ämbetsverken. Så som
det nu är, rent af tvingas dessa, af riksdagen själf, att inskränka bela sin
verksamhet till att sköta de löpande göromälcn för dagen. För andra ändamål
finnas nästan aldrig några medel tillgängliga.
Om det nu sagda kan anses beröra statsskickets teori, finnas äfven i
fråga om dess tillämpning åtskilliga önskemal att framföra, — särskildt med
hänsyn till emigrationafrågan. Vi ha gjort det en gång förr, i vårt ofta
berörda uttalande i detta ämne är 1900, och vi tillåta oss bär återgifva våra
önskemål ånyo, fastän de år, som förflutit, sedan nämnda årtal, nog i en eller
annan punkt fått bevittna önskemålens förverkligande. Vara ord vid tillfället
i fråga föllo sålunda:
t En svensk näringspolitik är något som i första hand framträder såsom
en tvingande nödvändighet. 1 Tyskland har länge den nationella
näringspolitiken räknats bland regeringens viktigaste uppgifter. Och Tyskland är
dock det land, som i våra dagar gör de största ekonomiska framstegen i
Europa. Där liar man i årtionden pä det grundligaste tänkt sig in i denna
sak, och ingen släppes fram till statens roder, om hvars användbarhet i detta
fall man ej gjort sig förvissad, llos oss frågar man efter en persons politiska
öfvertygelse, när ban skall avancera till statsråd, och detta iir naturligtvis
alldeles i sin ordning. Men man frågar endast efter den. En tid berodde
allt. också därpå, om man var protektionist eller frihandlare. Men tullfrågan
är ej bela näringspolitiken; den är blott en ingekel liten del däraf. Älven
hos oss måste det komma därhän, att, åtminstone i departement som hafva
med näringslifvet att skaffa, ingen sättes såsom ledare, som ej har grundligt
satt sig in i dessa frågor och har klart för sig hvad ban vill i saken såsom
helhet. Det hjälper ej att ondast omsorgsfullt taga för sig hvarje ärende,
som infinner sig af sig själft. Vi behöfva initiativets män och klartänkandc,
vidtskådande män.
Länge fattade Sveriges regering såsom sin uppgift endast att sköta löpande
ärenden; sedan kom en tid, då äfven politiska frågor trängde sig fram. Men
nu måste äfven näringslifvets tid komma. Också näringarna måste hädanefter
vara ett. föremål för regeringens dagliga omtanke och omsorg, men ej endast
i form af handläggning af enskilda mål. Vår regering måste representera en
verklig svensk genomtänkt näringspolitik. Skall detta kunna ske, måste
dock först vår regering befrias frän dc otaliga smaärenden, med hvilka den
nu är öfverhopad, — ärenden, som lika väl kunna skötas af underordnade
myndigheter eller af en »administrativ högsta domstol». En dylik iir ju också,
lyckligtvis, »en marche», såsom kändt är.1
1 Såsom bekant har sedermera en »Regeringsrätt» för ändamålet skapats. Sä
länge föredragningen här i regeln åligger departementskansllerna, kun dock reformen
Icke anses vara mer än till hälften genomförd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
