Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvärns rätten.
851
Af målets hittills varande behandling framgår nämligen, att det till och med
kan inträffa, att en familjefar, som söker skydda sitt hem inot. våldsgärningar,
icke allenast blir straffad därför, utan dömd till mycket strängare straff än
det, hvarmed homfridsstöraren får umgälla sin förseelse.
En lag, som tillåter en sådan orättvisa, står icke i öfverensstämmelse
med det allmänna rättsmedvetandet.»
»Genom ett par brottmål, som förevarit vid domstolarna, har allmänna
uppmärksamheten pä senaste tiden kommit att. lifligt sysselsätta sig med vår
strafflags bestämmelser rörande nödvärn och våra domstolars sätt att tillämpa dem.
Ämnet förtjänar också väl att diskuteras. Vi hafva sä mycket hellre
velat återkomma till det samma, som Nya lagberedningen — hvars i flere
afseenden bcaktansvärda förslag till ändringar i strafflagen vi nyligen delvis
återgifvit — enligt vårt förmenande behandlat denna punkt på ett allt annat
iin tillfredsställande sätt.
För vår del våga vi utan tvekan påstå, att det knappast gifves någon
del af vår strafflag, där en ändring iir så af behofvet påkallad som just
bestämmelserna om nödvärnsrätten. Och detta behof itr icke mindre därför,
att det kanske ej så mycket är lagen själf som icke mer den därpå grundade
rättsskipningen, som är — upprörande. Vi kunna sannerligen ej liiina ett
mildare uttryck.
Vi anse oss ej bättre kunna motivera hvad vi nu yttrat, än genom att
redogöra för några brottmål, i hvilka det varit fråga om rätt till nödvärn.
Våra läsare skola af dem finna — hvad för öfrigt, säkerligen mången redan
vet — att den i vår strafflag för vissa fall medgifna rätten till nödvärn i
själfva verket — tack vare våra domstolars sätt att tolka lagen — är en
rätt, som ej får begagnas, en rättighet blott pä papperet.
Först tillåta vi oss dock att erinra om strafflagens hufvudsakligaste
stadganden i detta ämne.
»Varder inan af annan öfverfallen med våld eller hot, som innebär
trängande fara», heter det i 7 § af strafflagens 5 kap., »då äge man rätt till
nödvärn och vare saklös för den skada, soin man till farans afvärjando gör.»
Rätton att sätta väld mot hot, eller väld mot väld, iir dock naturligtvis
ingalunda obegränsad. 1 JO § af samma kapitel säges nämligen, att om
någon tinnes »hafva gjort större våld iin nöden kräfde, pröfve domstolen, efter
omständigheterna, om han för uppsåtlig gärning eller blott såsom för vallande
straffas bör». Dock tillägges härvid: »Var så trängande nöd eller fara för
handen, att ban sig ej besinna kunde, då må han frän straff frias.»
Huruvida dessa bestämmelser skola bereda ett verkligt skydd för den
oskyldigt öfverfallne, iir naturligtvis beroende pä de fordringar man uppställer
för, att en »fara» skall anses trängande», samt för att en person, som botas
till lif eller lem, skall anses hafva kunnat »besinna sig», d. v. s. taga i
öfvervägande deri möjliga följden af de åtgärder, ban vidtager till sitt försvar.
Vi skola nn se hur våra domstolar tolkat dessa bestämmelser.
Vid Gottlands Södra häradsrätt tilltalades en sjöman vid namn Vilhelm
ilamrell för det ban den 1(1 augusti 188+ misshandlat en annan sjöman vid
namn Olof Dahling, sa att denne aflidit den 1 september samma år.
Misshandeln hade föröfvats uti D:s bostad, dit 11. på D:s inbjudning varit
honom följaktig. Vid häradsrätten upplystes, att D., som vid tillfället varit
något öfverlastad, var känd för att i berusad t tillstånd vara bråkig och
oregerlig, samt att ban för sitt oregerliga lynne varit fruktad af hustru, barn
och grannar, äfvensom att ban varit större till växten och något litet gröfre
än H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
