Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domar och af gammal bondjord i händerna på personer af nya
samhällsklasser. Man insåg, att denna utveckling icke vore möjlig, med
mindre de jordbesittande klasserna förlorade sina gamla
åskådningar om fädernegodsen och fädernegårdarna samt plikten att
bevara dessa åt efterkommande. Man förstod alltså, att dessa klassers
existens eller åtminstone deras sociala och politiska inflytande
hotades genom nämnda åskådningars försvagande.
Det är icke förvånande, att man allt efter olika
samhällsställningar och erfarenheter intog olika ställningar gentemot detta
framtidsperspektiv.
Den nya tidens försvarare saknade icke ord att uttrycka sin
tillfredsställelse med den utveckling, som hade begynt. Den ökade
rörligheten hos jorden var enligt deras mening en naturlig och
nödvändig följd af den fortskridande folkökningen och jordstyckningen samt
af jordbrukets utveckling. Den härskande liberala
nationalekonomien togs till stöd för åsikten, att rörligheten i
jordbesittningen vore af stort statsekonomiskt gagn. Arfvejordlagstiftningen vore
ett monopol för vissa släkter att i generationer besitta den svenska
jorden. Detta monopol måste brytas, ty de härskande
jordägare-släkterna bestode af oduglingar, som icke borde skyddas.
Erfarenheten visade, att den lösa befolkningen vore stadd i stark tillväxt,
och redan under mera än ett halfsekel hade faran för en tilltagande
pauperism varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet. Det
funnes tusentals obesutna, som bättre förmådde bruka jorden än de
besittande klasserna, och jordmobiliseringen vore en garanti mot
fattigdomens och den lösa befolkningens tilltagande.
1 det följande blifver tillfälle att afgöra, i hvad mån
förespråkarna för dessa åsikter förstodo att bedöma framtiden. 1 stort sedt
bedömde de den oriktigt. Mera profetisk blick hade försvararna af
den konservativa åskådningen, hvilka insågo att kärleken till
fädernas jord måste vara det konstitutiva elementet hos hvarje lands
jordbrukande klass. De förstodo, att jordmobiliseringen betydde denna
kärleks försvagande, och att jordens öfvergang ur de gamla
jordbrukaresläkternas ägo oftast betydde dess öfvergang i händerna på
personer, hvilka på densamma endast anlade vanliga affärssynpunkter.
För denna konservativa åskådning var jordspekulationen en
styggelse, som icke ledde till jordens bättre häfdande, utan till dess
vanvård. Vi erinra om en högtstående grefves yttrande på riddarhuset
under debatterna vid 1859—60 årens riksdag, »huru vidrigt intryck
det gjorde» att se schaekrandet med egendomar, äfvensom om de gamla
bonderepresentanternas motvilja mot de nya possessionaterna, som
vnxo upp likt svampar ur jorden».
Vära efterföljande undersökningar skola visa, att dessa gamla
jordbrukarerepresentanter hade en riktig uppfattning om hvad jord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
