Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands samhällsklasser och näringslif - Ladugårdsskötsel ooh rnejerihandtering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 läMIGRATIONSOTEBDNINSEX. BILAGA VIII. BYGDEU-NDKKSÖKNINGAR.
storlek ofta alltför inånga (ljur för att kunna gifva dem en rationell
skötsel. Numera spelar fårafveln ej samma roll soin den förr intagit,
men ännu beta stora fårhjordar pä alvaren i söder. Däremot
upp-födes alltjämt en massa kor och ungnöt för afsalu till fastlandet.
Kvantiteten får därvid ersätta kvaliteten. Särskildt norra Öland var
beryktadt för sitt svältfödningasystem, som blott för ett 30-tal är
sedan existerade öfver hela ön oeh som pä långt när ännu ej är
utrotadt. Då fick man vanligen lyfta upp kreaturen från deras bås,
när man på våren ville drifva ut dem till bete på alvaren eller
trädan; och om detta än är undantagsfall nu, är dock utfodringen
vintertiden i regel mycket knapp. Hufvudsaken var och är ännu å
den större delen af ön att få så många kreatur som möjligt för
afsalu till slakt; kvaliteten betyder mindre. Någon rationell afvel
att tala om blir det ej uuder dylika förhållanden, djuren blifva små
och dåliga med ringa afkastning. Först på senare tid har man i de
trakter, som ligga inom mejeriernas verksamhetsområde, lagt an pä
att skaffa rastjurar och kvalitativt förbättra kreatursstammen. I
det öfriga Öland bibehåller man i stort sedt det nedärfda
nppföd-ningssättet; vid af vein lägges ingen vikt; små och dåliga tjurar
användas, som under betet allt för tidigt betäcka kvigorna;
ladugårdarna äro mörka; renlighet och rykt lämna mycket öfrigt att önska.
Med Mejeriernas upprättande i vissa delar af ön har där
ladugårdsskötseln tagit stora steg framåt. Äldst äro Mörbylånga och
Borgholms mejerier, upprättade på 1880-talet. Under det följande
årtiondet tillkom Kastlösa-Smedby och Gräsgårds, samt efter sekelskiftet
Torslunda och Vickleby, Hulterstad-Stenäsa, Segerstads, Rredsätra,
Gärdslösa och Löts mejerier.1 Pä hela norra Oland finnes ännu ej något
mejeri mer än det lilla i Löt, och intresset därför synes ej vara stort.
Man kunde vid de försök, som gjordes 1907 i Högby, Källa och Persnäs,
e j få tecknade 300 kor i dessa tre socknar till ett andelsmejeri.
Mejerierna koncentrera sig således på sydvästra och sydöstra Öland.
Utvecklingen har i synnerhet skett efter 1900 och allra starkast de
sista åren, ett glädjande förhållande, som är anmärkningsvärdt. Så
har Borgholms mejeri haft sitt största uppsving de tre senaste ären,
och Mörbylånga, Ölands största, har fördubblat sin mjölkmängd
sedan 1902. Medan den invägda mjölken i Ölands mejerier år 1901»
uppgick till blott 4 millioner kg., var siffran 1907 öfver 6 millioner,
oeh har säkerligen högst betydligt ökats under är 1908. Mjölken har
betalts bättre ar från är: under 1907 var priset vid Mörbylånga 8-38
öre litern i ärligt genomsnitt.
Mejerierna ha ökat intresset för ladugårdsskötseln. Nästan
öfverallt pä Öland förhärskar vårkalfningen, hvarigenom korna stå i
sin på vintern — ett förhållande som en upp||rifven mejeriskötsel med
1 Uuder bildning Ur (I fehr. 1909| mejeri i Runsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
