Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - INLEDNING.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»kallbräckt», d. v. s. skört vid glödning eller vanlig temperatur.
Tack vare denna frihet från föroreningar har Sveriges järn för
åtskilliga ändamål kunnat konkurrera med utländsk tillverkning,
oaktadt det ställt sig rätt högt i pris på grand af att det måst
framställas medels träkol. En del af grufvorna i Grängesberg samt
Gällivares och Kirunavaras väldiga järnmalmsförekomster gifva
emellertid apatitrika malmer, olämpliga för de metallurgiska
processer, som hittills varit brukliga i Sverige, hvarför de måste
exporteras. Ett annat exempel på en mineralinblandning, som gör
malmen ekonomiskt oanvändbar, är mineralet titan, som vållar att
de väldiga malmmassorna i Taberg vid Jönköping (större än
Gällivare) och Ruotivara i Kvickjock äro alltför svårsmälta och därför
ligga oanvända.
I jämförelse med järnmalmerna äro Sveriges öfriga malmer
numera, sedan Falu koppargrufva och Sala silfvergrufva spelat ut sina
roller, af mycket ringa betydelse.
Sveriges vattenkraft. Vårt lands tillgångar på vattenkraft
äro högst betydliga. Visserligen torrle de knappast vara så stora
som exempelvis Frankrikes eller Italiens, men särskildt i förhållande
till Sveriges fåtaliga befolkning äro de dock af synnerligen stor
vikt.
Förnämsta orsaken till vår rikedom på vattenkraft är att söka
i landets belägenhet i förhållande till de fuktmättade atlantiska
vindarna. Då dessa uppnå den tvärs för deras riktning liggande
nordskandinaviska fjällkedjan, tvingas de att stiga mot höjden,
blifva därigenom afkylda och måste afgifva en del af sin fuktighet.
Den nederbörd, som blir en följd häraf, kan i de nordsvenska fjällen
uppgå ända till 2- à 3,000 mm. pr år, under det att den i öfriga,
lägre liggande delar af vårt land årligen fallna nederbörden i medeltal
knappast uppgår till 600 mm. Redan på grund häraf är norra
Sverige betydligt rikare på rinnande vatten än de sydligare delarna
af landet. Härtill kommer den jämförelsevis låga temperaturen,
hvarigenom afdunstningen blir svag, hvarjämte marken af samma orsak
under en stor del af året hålles tjälad och därför icke uppsuger
något vatten. Af dessa orsaker kommer största delen af den fallna
nederbörden att afrinna genom älfvarna. Så t. ex. uppgifves den
s. k. afrinningskoefficienten, d. v. s. det tal, som angifver huru stor
del af nederbörden som afrinner, vara icke mindre än 86 % i Lule
älf, under det att en del mellansvenska vattendrag icke uppnå 40 %.
Bland de svenska floder, hvilkas vatten icke till någon del
kommer från fjälltrakter, märkas de, som afrinna från sydsvenska
höglandets västra sida, som på grund af sitt mot hafvet öppna läge
och sin relativt stora höjd har större nederbörd än någon annan del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
