Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIR FRANS KEMPE, STOCKHOLM.
15
afl’iir, anses hans vinst strax oskälig. I Amerika glädja sig alla medborgare
dt hvaije lyckadt företag, och nationens tankar äro riktade på att tillvarataga
alla landets resurser, så att detta ma bli rikt och mäktigt. Här blir man
rädd, när ett företag, växer, och talur om trustbildning, ehuru en för landet
farlig sådan ej gärna kan tänkas utan tullskydd och statsmakterna lia detta
i sin band. Sanningen är den, att allmänheten icke älskar de stora vinsterna
och att vi nästan drifvits därhän att anse kapitalbildning vara en fara för
det allmänna. Därför vill man gärna vingklippa de företag, som löna sig,
allrahelst dem, som tillföra oss utländskt kapital. Man bar börjat med att
öka skatterna för industrien. Att beskattningen är progressiv finner jag
naturligt och riktigt. Däremot är det icke rimligt att det bolag, som lämnar
större utdelning än C ”, på aktiekapitalet, blir dubbclbcskattadt för skillnaden,
d. v. s. att både bolaget och aktieägarne få erlägga skatt därför och att
beskattningen äfven då är progressiv. Och det bolag, som äger aktier i annat
bolag, blir i dylikt fall bcskat.tadt tre gånger. Vi ba ock särskilda
beskattningar på vissa industrier. De skogsförbrukande industrierna lia sålunda i
dagarna fått en ny skatt sig pålagd skogsaccisen. — Den skulle vara en
för skogsägaren gällande skatt, men då den är lagd icke på denne utan på
afverkaren, blir den i själfva verket en skatt på dem, som köpa skogen —
alltså pä industrien. Vi ha därjämte under namn af skogsvårdsafgifter en
art exporttull på trävaror och cellulosa.
Den industriidkare, som samtidigt är skogsägare, är enligt lag skyldig
att erlägga skatt för de belopp, hvilka han använder för sin skogsvärd, och
allt eftersom skogsmarkerna utdikas och skogsodlas, höjas fastighetsvärdena,
ehuru det dröjer 60 à 70 iir, innan någon inkomst af skogs vårdsåtgärderna
kan erhållas. Jag vågar betvida att motstycke till det ofvau nämnda
förekommer i något annat land, och det hinder, vi lägga för skogsvården, borde
om något visa, huru långt vi äro komna i bristande omtanke på framtiden.
I jämförelse härmed är den omständigheten af ringa betydelse att, ehuru
industrien betalar skogsvårdsafgifterna, dessa dock mestadels komma allmogen
till godo.
Vi äro en fattig nation, och pengarna måste tagas där de finnas. Men
våra anspråk äro ingalunda små — jag tror, att vi i det fallet taga första
priset bland med oss jämställda nationer. Kanske vore det klokare att något
moderera våra anspråk, än att tvinga till ett lif för dagen.
Angående förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetstagare behöfver jag
ej vidare yttra mig. Alla veta vi, att näppeligen nägonstädes sämre
förhållanden finnas. Men jag anser mig böra framhålla, att äfven dessa
elakartade företeelser äro en följd af de bildade klassernas oförständ. Striderna
hade icke tagit det omfång och förts med den bitterhet, som skett, därest
icke bildade män underblåst dem. Nu är det en klasskamp full af hat, ehuru
det bort vara enbart en lönefråga. Industrien behöfver dock för sin framgång
det bästa förhållande mellan arbetare och arbetsgifvare. Det
socialdemokratiska partiet vill nu lösa svårigheterna på så sätt, att staten tager alla
produktionsmedel, och, därest vi själfva finge bestämma vårt öde, är det
tänkbart, att detta parti för någon tid skulle kunna få sin vilja fram. Men
vi äro starkt skuldsatta, och jag betviflar, att våra fordringsägare vilja vara
med om experimentet, som helt. visst blefve ett fiasko utan like. Tanken på
en reduktionsliknande expropriation af egendom verkar förlamande på all
företagsamhet, och det vore ej öfverraskande om många burgna började sälja
hvad de ägde, och satte kapitalet i utländska företag.
Jag fruktar att ordets eller kanske rättare frasernas män bringa oss i
en återvägsgränd. Företagsamheten slappas, arbetsbrist uppstår, lagen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
