Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särskild redogörelse för den nutida europeiska utvandringslagstiftningen - X. Utvandrarbefordrarnes och deras agenters affärsrörelse. Emigrantvärfning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandraren behöfiiga upplysningar utöfver dém, som denne i regel
inhämtar genom direkt korrespondens med hnfvudmannen, hafva
ringa berättigande.
H) För agenten hör stadgas, att han icke får drifva sin affär
genom någon annan person, vare sig ställföreträdare eller biträde,
ieke heller i filialer, samt slutligen, hvilket är en afgörande
bestämmelse, icke under omkringresande. Genom dessa bestämmelser
åstadkommes, att han kan träda i muntlig förbindelse endast med
de personer, hvilka uppsöka honom å hans kontor.
Fullständigas dessa bestämmelser med förbud för agenten att
träda i skriftväxling med allmänheten annat än efter inkomna
förfrågningar samt förbud mot att tillsända allmänheten, eller genom
pressen eller på annat sätt offentliggöra, meddelanden utöfver
sådana, som hafva afseende enbart å befordringen, så är härigenom
praktiskt taget all värfning från agentens sida utesluten.
Det bör nämligen påpekas, att hvad som försiggår under
samspråk mellan agenten oeh hans kunder icke kan konstateras, med
mindre en polisman ständigt är agenten följaktig. Detta visar
tydligt nog den praktiska värdelösheten hos allmänna förbud af den art,
som ofvan C) anmärkts. Med de här omnämnda bestämmelserna
afses icke heller att kontrollera hvad som yttras dem emellan, men
flå agentens affärsrörelse ordnas så som nämnts, betyder detta mindre.
De personer, som själfmant uppsöka agenten på hans kontor, hafva
ieke fått incitament att resa genom honom, och faran för uppeggelse
vid kontorsdisken betyder föga.
I) De i D)—H) refererade anordningar vid utvandrarbefordring
böra, som nämnts, för alla stater vara önskvärda, huru de i öfrigt
ställa sig till frågan om emigrantvärfning. Hvad denna i dess
allmänhet beträffar, äro de moderna rättsuppfattningarna visserligen
divergerande. Man kan såsom allmänt antagen anse uppfattningen,
att värfning genom medvetet osanna uppgifter är brottslig. Värfning
åter genom med verkligheten öfverensstämmande uppgifter anses icke
i alla gängse rättsåskådningar brottslig.1
Såsom fullt berättigadt "kan man fördenskull anse ett
lagstadgande, som förbjuder och med frihetsstraff och böter belägger
emigrantvärfning genom medvetet osanna uppgifter. Det torde
knappast behöfva på nytt framhållas, att detta förbud icke (såsom i de
danska, norska och svenska författningarna) bör enbart sträcka sig
till utvandrarbefordrarne, utan bör gälla enhvar person.
Utvandrar-befordrarne böra, som nämnts, förbjudas hvilken som helst värfning,
äfven med sanna uppgifter. Om de värfva med sauna uppgifter, böra
de mista sin koncession; om de värfva med osanna uppgifter, böra
1 Jfr disknssionen Sfver emigrationen inom 1’Institut de droit International den 1
8ept. lbi)7 (Annuairo 1907, sid. 271).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
