Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. SVENSKARNA I UTLANDET - Förenta Staterna - Svenskarne i Förenta Staterna af G. H. von Koch - I. Uttalanden om svenskarnes ekonomiska ställning i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 EMIGRATIONStilREDNIKOEN. BILAOA XX. SVENSKARNA 1 UTLANDET.
Den andra generationen är redan alltigenom amerikansk, så hastigt assimileras
de.» Och på ett annat ställe: »Det hör observeras, att från de skandinaviska
skarorna rekryteras aldrig anarkister, fattighjon, lösdrifvare och fridstörare.
Såväl till uppsåt som handling bli de goda amerikanare.»
Den år 1890 tillsatta rikskommittén för immigrationsfrågans studium
utsände förfrågningar till samtliga staters och territoriers guvernörer, angående
hvilken nationalitet de ansågo önskvärdast ur immigrationssynpunkt. Af de
fi2 guvernörer, som besvarade förfrågningarna, uttalade sig 15 för tyskarne,
14 för skandinaverna, 12 för engelsmännen, skottarnc och irländarne, 3 för
fransmännen, 2 för schweizarne o. s. v.
År 1904 sändes en liknande förfrågan till guvernörerna frän The
Immigration Restriction League med följande resultat: 7 staters guvernörer
föredrogo infödda arbetare, 8 immigranter från norra Europa, 15 brittiska
undersåtar, 18 skandinaver, 20 tyskar o. s. v.
Mr Herbert K. Casson yttrar i en tidskriftsartikel oin skandinaverna i
Amerika 1905 följande:
■Det är rena sanningen och intet smicker, att välmåga följer svenskarne.
De äro aldrig lata och sällan olärda. De förena hjärna och muskler. Ingen
nationalitet producerar sä få vare sig arbctsträlar eller bråkmakare. Do gä
till arbetet med gladt mod, aflöuingcn må vara stor eller liten. ... I
atfiirs-skieklighet (business ability) stå svenskarne högre än de öfriga skandinaviska
folken. De äro sparsamma och ihärdiga. När de förvärfva rikedom, sker det
snarare genom att lägga dollar till dollar än genom att taga stora risker.»
Immigrationskommittin inom »Women’s Trades Unions League of
Chicago» yttrar sig på följande sätt om de skandinaviska kvinnliga
immigranterna: »De ha alltid hufvudsakligen ägnat sig åt tjänarinnekallot. De komma
hit för att ta tjänst, i familj, för att hemsända pengar till sina åldriga
föräldrar och för att spara så mycket, att de kunna emellanåt fara hem på besök
till sin fosterbygd. Fullt 90 procent af de svenska kvinnliga immigranterna
ägna sig åt husligt arbete.»
Följande uttalanden i Svenska Nationalförbundets i Chicago
årsberättelser äga intresse såsom utvisande, hur svcnsk-amerikanarne själfva betrakta
liödställdheten bland sina landsmän:
»Det beräknas, att. det finns 160,000 personer i Chicago som tala svenska,
och af dessa äro antagligen 75,000 födda i Sverige. . . I förhållande till
bela den svenska befolkningen är antalet nödställda, eller sådana, som falla
det offentliga till last, synnerligen litet. Två klasser anlita hjälp, däraf först
och främst de nyanlända immigranterna. Deras svårigheter kan den knappast
föreställa sig, som ej närmare studerat förhållandena. Sedvänjorna skilja sig
frän deras föregående, språket och omgifningen äro nya, och i synnerligen
mänga fall ilr nykomlingen fullständigt utan vänner och släktingar. Obekant
med metoderna att skaffa sig arbete, hindrad af sin språkokunnighet, måste
den i ett visst yrke tränade taga anställning i arbete, som ban är alldeles
ovan vid; och grofarbetaren å andra sidan har att konkurrera med
nationaliteter. som inneha en betydligt lägre lefnadsstandard.
Den andra klassen består af vårt folks misslyckade individer. I den
moderna storstadens intensiva konkurrens är det naturligt, att en del måste ga
under. Det är framåtskridandets pris. Sjukdom och dödsfall äro oundvikliga.
Olycksfall inträffa, hög ålder och hjälplöshet stöta till, och följderna blifva lidande
och nödställd het. Den svenska befolkningens tendens är att efter band öfvergifva
sina gamla centra, och i den mån kommunikationerna förbättras, befolkas sålunda
förstäderna af värt folk. Men alla kunna ej följa med denna utveckling, och
för dem, som lämnas efter, bli förhållandena dubbelt sämre än förut. Folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
