Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 EMIORATIONSUTR. Mil;. Xf. TORPARK-, HAOKSTUGU- O. I NIIYSESKLASSHRNA.
seende anpassadt efter nutida förhållanden samt ställer torparen i
en rättsligt sedt osäker och osjälfständig ställning, som är till skada
för såväl honom och jordägarne som för en rationell utveckling af
värt mindre jordbruk.» — Samma uppfattning som dessa båda
hushållningssällskap uttala en del kronolänsmän och
kommunalnämnds-ordförande. Östergötlands läns hushållningssällskap påpekar
äfvenledes, att på grund af ofvan anförda omständigheter
torpdagsverkenas ersättande med penningar numera är en fördel för många
jordägare.
Då dagsverksprestationerna ersatts med penningar, så har
emellertid torpinstitutionen redan förlorat sin specifika karaktär af
arbetssystem. Torparne äro blifna pä ofri grund sittande
jordbruksarbetare, hvilka i likhet med daglönare fritt disponera sin arbetskraft
i den omgifvande trakten. Torpsystemets historiska roll är då redan
utspelad, och endast arrendesystemet står kvar med dess olägenheter
såväl för jordägarne som för torparne. Har utvecklingen kommit
till denna punkt, så är torparfrågans sammanhang med frågan om
det lämpligaste arbetssystemet i det större jordbruket redan afbrutet
och den är blifven i högre grad en social än en jordbrukseknomisk
fråga.
Att statsmakterna gentemot denna har mera vidtgående
förpliktelser än de genom den nya arrendelagen infriade synes
uppenbart. Torparfrågan är numera ott led i det stora samhälleliga
spörsmål, som knyter sig kring landsbygdens affblkning och af
hvilket utvaudringsfrågau utgör en sida. Lika väl som
statsmakterna på annat sätt äro verksamma för att motarbeta de
ölägenheter denna nffolkning medför, finnes det anledning att betrakta
torparfrågan såsom en riksfråga, h]u bel samhällsklass af värdefull
kvalitet är stadd i stark decimering och gär i afsevärd utsträckning
förlorad för riket samtidigt med att betydande nationella kapital
förstöras; allt utan att några motsvarande fördelar numera vinnas
vare sig för jordägareklassen eller för riket. Under sådana
förhallanden får torparfrågan anses hafva kommit in i ett läge,
dälden uppfordrar till statens mellankomst ickc endast i afseende ä
nyttjanderättsaftalens reglerande.
Ett statsmakternas ingripande genom lagstiftningsåtgärder och
på annat sätt för torparklassens bevarande synes dessförutom
påkalladt. Om ett sådant arbete skall hafva utsikt till framgang,
måste man dock räkna med den faktiska utvecklingen och anpassa
sig därefter. Dagsverksprestationerna komma att allt mera
bortfalla ur torparrendena, hvilka åtgärder än däremot vidtagas.
Jordägarne kunna icke heller tvingas att bibehålla torpen, sedan
arrendena nedsatts sä långt, att torpet för dem är förlustbringande.
Torparne kunna lika litet tvingas att stanna kvar, da de äro miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
