Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 f>6 HMIGRATIONSUTR K I> X ING EN.
BILAGA XVII.
INKOMNA UTLÅTANDEN.
bröts marken u]ip och lades under plog. Torplägen heter och backstugor
uppstodo i mängd, men räckte ändå inte till för det ökade behofvet. Jordbruket
stod lågt, och industri saknades. Jordmånen var karg och klimatet hårdt.
Missväxt tillstötte. Öfverflöd på arbetskraft fanns, mon den kunde icke
tillgodogöras. Hvart skulle öfverskottet taga vägen? Det öfriga Sverige hade
inte behof däraf, och hembygdens resurser voro uttömda. Många tingo gä
utan arbete och kunde inte försörja sig och de små. Förtjänsten räckte inte
till, åtminstone icke för familjeförsörjaren. Arbetslöshet, fattigdom, bettleri
tilltogo i förskräcklig grad, och vägarna öfversvämmades af tiggare. Det gick
så långt, att kommunalnämnden i Färgelanda måste, för att afhjälpa nöden,
i midten på (SO-talet anordna offentlig bespisning. Dessutom utdelades tvenne
gånger i veckan mjöl och penningar, och det var icke ovanligt att vid dessa
sammanträden hundratals personer anmälde sig till erhållande af hjälp. Vid
samma tid öppnade sig ock Amerika pä ett helt annat sätt än förut för
emigrationsströmmen från F.uropa, framförallt genom de så högst väsentligt,
underlättade kommunikationerna. Det var då icke underligt, utan måste
betecknas såsom naturligt, berättigadt oc.h nödvändigt, att. öfverskottet af
Dalslands befolkning, som här hemma lefde under sa hårda villkor, sökte sig väg
till det fjärran landet i västern, där man, åtminstone i jämförelse med
hemlandet, kunde genom sitt arbete förtjäna sig nöjaktigt uppehälle. Utvandringen
sammanhänger nära med förhållandena på jordbrukets område här hemma.
l’å 70-talet tick jordbrukaren en rad af goda år. Hafren, den förnämsta
inkomstkällan pä den tiden, stod högt i pris. Emigrationen blef också
obetydlig l’å 80-talet förändrades ställningen i grund. Sädespriserna sjönko
till ett minimum. Hafre och råg kunde inte produceras med vinst. Jordbruket
måste helt och hållet omläggas från extensivt till intensivt, från
sädesproduk-tion till mjölkproduktion. Tyngdpunkten måste förläggas till ladugården. 1
denna förvandling, som för öfrigt ännu icke är genomförd, hade befolkningen
af många orsaker svårt att följa med. Följden blef ökade ekonomiska
svårigheter, ocb emigrationen tillväxte häftigt, ja, nådde sin kulmen. På 00-talet
och sedermera förbättrades sä småningom jordbrukarens ställning genom
åkerjordens intensivare skötsel och ändradt tullsystem. Emigrationen sjönk också,
om iin inte i sà hög grad som man haft skäl att vänta.
Utvandringen, som frän början och under en lång följd af år hade sin
grund i ett verkligt behof, saknar numera sådant berättigande. Det återstår
visserligen ännu mycket, innan dalbon kan sägas vara au niveau med tiden,
inen jordbruket har dock gjort sådana framsteg, att man alldeles icke
behöfver befara bristande tillgäng på existensmöjligheter, äfven om befolkningens
numerär högst väsentligt skulle ökas. Småbruksrörelsen, rätt tillämpad, öppnar
oanade utsikter i detta afseende. Landskapet erbjuder rika tillfällen till
sådana småbruks förvärfvande. En mängd torplägenheter, förut nedlagda,
kunna åter upptagas. En pä senare tiden uppblomstrande industri kan bereda
arbetsförtjänst åt mänga. Ja, tillgängen på arbetskraft motsvarar icke på
långt när behofvet. Detta gäller framför allt jordbruket. Dess största
svårighet för närvarande härrör utan tvifvel af brist pä arbetskraft. Bonden kan
icke erhålla det behöfliga antalet arbetare äfven under erbjudande af de
fördelaktigaste villkor. Under sådana i grund förändrade förhållanden måste
den likafullt ständigt pågående utvandringen betecknas såsom obehöflig och
för landskapet högst skadlig, äfven om man erkänner värdet af, att många
emigranter efter några års förlopp återvända till hembygden med en samlad
styfver och sedan slå sig ned där som jordbrukare. Den, som vill arbeta
och sköta sig ordentligt, liar ingen svårighet att vinna sin utkomst., och vill
någon utflytta, så erbjuder vårt land på inånga andra orter rika tillfällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
