Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 EMIGRATIONS^ TREDN ING EN. BILAGA XVII. INKOMNA UTLÅTANDEN.
är samt begifven på att tillgodogöra sig naturens alster, kan han icke länge
förmås sitta stilla Ifemma i stugan; och då bristen på tidsenliga
kommunikationer hittills satt gräns för industriell uppblomstring i hembygden, sä hafva
landskapets söner vändt sina blickar utåt, utåt. Denna rörelse utåt tog sig
till en början en alldeles säregen form, alldeles säregen för Fryksdalen —
mest norra Fryksdalen. Och den utgjordes af att lägga an pä »skogsdrifning»
— hugga timmer, köra det till floddalarne, flotta det till sågverk och såga
o. s. v. icke så mycket eget timmer som andras, för de stora skogsägarne
ocli de stora bolagen, allt pä ackord. Under ären 18(15—180(1 (mest
kanske under ären 1870 8(>) gick man ur buse till skogen, norrut
ända npp till Östersund, österut, bort. till Österhafvct, söderut till Skånes
gräns, västerut till Kristianiatrakterna. Karavan efter karavan från 50 och
flera hästar tågade uppåt skogarna under december och början af januari, och
kommo tillbaka när vårsol smält drifvan. Och hvilka lass på hvarje häst!
Fryksdalingen var dä den ende, som kunde köra i skogen med förtjänst.,
och de flesta kommo hem med god förtjänst. Men jordbruket blef försmnmadt,
detta fingo kvinnorna sköta bäst de kunde.
Med begäret att komma ut stannade ungdomen inte alltid i skogarne
här hemma, man ville längre, till Amerika, där allt var så ypperligt, stor
betalning, mycken frihet, bättre sociala förhållanden o. s. v. Detta, som
hägrat för de ungas ögon, har mycket bidragit till att göra utvandringen stor.
Och mångas svikna förhoppningar hafva icke kunnat hämma begäret. Sålunda
har skogsfebern banat väg för Amerikafebern här uppe. Fryksdalingen med
det glada, lifliga lynnet vill ut, och se sig om i världen. Läraktig och fyndig,
slår ban sig fram hvarthän han kommer. Han är ock eftersökt i det stora
landet, isynnerhet för skogsarbetet. Men de frireligiösa Och socialdemokratiska
rörelserna hafva icke just fått djupa rötter här uppe, och de från Amerika
hemkomna hafva just icke ändrat tänkesätt i detta hänseende.
Samhällsförhållandena hafva nog mycket bidragit till utvandringen, särskildt
inom skogs- och bergsbefolkningen. Bristen på tidsenliga kommunikationer bar
drifvit denna befolkning bort. Sin skog har ban icke kunnat sälja för rimligt
pris, sina förnödenheter har ban däremot lätt köpa dyrt, och transporten af
hvad han skolat skaffa sig har kostat honom kanske tvä å tre dagars möda
för att få hem. Ej underligt, att ban sålt och säljer allt hvad ban haft och
har för att sedan begifva sig till främmande land. Det, är i sanning en
riksskam att ännu kunna konstatera, att det från Torsby, Fryksdalens centralpunkt,
är åtta mil till närmaste järnvägsstation, till Kil åtta mil söderut, till
Kongs-vinger åtta mil västerut, till Edebäck åtta mil österut (nu dock endast fem
mil till Myra); det är en riksskam att. nödgas beklaga, att Fryksdalen, själfva
hjärtat af Värmland, ja än mer, det skönaste af detta landskap, med de
rika skogarne, de stora brusande strömmarne, den jämförelsevis goda
jordmånen, där förr frän de talrika järnbruken hammarslag hördes, betraktas
endast som en geografisk punkt på kartan eller sagolandet i romanen, med
en utdöende befolkning.
Jordbruket har här skötts mycket illa, man har icke haft kärlek till
annat än skogen. Nu är dock förhållandet något annorlunda; och bär skulle
det blifva ett blomstrande jordbruk, om vi finge järnväg. Men en stor del
af allmogejorden bar för ringa betalning öfvergått till bolag eller enskilda
personer, hvilka icke tillhöra allmogeklassen. Sådana jordlottor förvandlas
vanligen till skogshemman. Jordbruket lägges ned, och husen förfalla.
Emellertid hafva jordegarne på de allra sista ären lärt sig sätta, högre värde
på sina jordlotter, så att dessa icke blifvit så alldeles lätt åtkomliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
