Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dollar för 10 timmar, ehuru det vanliga var 60 cents. Så snart jag kunde
reda mig något med språket, så byggde de verkstad åt mig och jag blef bas
för mitt departement. Arbetet ökades och jag hade flera arbetare. Jag var
där i öfver 19 år, men då kände jag mig utarbetad, ty jag arbetade mycket
hårdt själf och måste göra mycket öfvertid, som betalades med 50 procent.
Jag tick sedan 350 cent om dagen, men min kära hustru, som jag hade med
mig från Sverige, blef sjuk och oduglig i 6 à 7 år. Hon dog också sedan.
När jag var 50 år gammal, gifte jag mig igen för tredje gången,
äfven dä med en svensk flicka. Vi ha en son som nu är i sitt 22:a år och
är anställd som hufvudbokhållare och kassör samt är en af delägarne i ett handelshus.
Han är gift och har ett barn. Jag hade tre barn med mig från
Sverige, två gossar och en flicka. Det har gått bra för dem alla.
Min hustru och jag reste hem till det kära Sverige sistlidet år. Vi
kommo dit i maj och voro där till oktober. Det var beundransvårdt huru
allting hade förändrats till det bättre. Jag kände mig riktigt glad öfver att
jag aldrig hade bedt någon att lämna Sverige och komma hit, men jag har svarat
många som ha frågat om jag tyckte att de skulle komma: om du kan lefva
någorlunda bra hemma sa stanna hemma, ty många ha rest lättsinnigt och
fått ångra det.
Det har förändrats mycket till det bättre där hemma. Hvar jag kom
på landet så såg det så herrskapsaktigt ut, och jag tyckte att alla lefde i
öfverflöd, och på järnvägarna, både på tredje och andra klass, så var det rent
och trefligt. Jag reste om dagarna på tredje men om nätterna på andra
klass och nästan alltid med snälltåg, och jag tyckte att det gick lika fort
som de vanliga tågen här. Och så förtjusande fint det är vid alla stationer
vid järnvägarna där hemma! Det är ej alls underligt att folk reser så mycket
där, ty priset är lågt och det är ju en riktig fröjd att sitta och se på huru
väl vårdadt allt är där.
N:r 172.
M. N., Iowa. Emigrerade 1869. Från Östergötlands län.
Jag är en olärd och simpel man. Har icke haft någon skola, utan min
moder lärde mig läsa vid spinnrocken, och därför få ni lof att öfverse med
min dåliga skrifvelse. Jag är 75 år, född i Östergötlands län. Min fader,
som var torpare under en grefve G. och hade 11 barn, skulle arbeta 4 dagar
i veckan vid herrgården, en dag för torpet och 3 för en kappe råg om
dagen. Torpet födde en oxe, 2 kor och en kalf samt 2 à 3 får, men mina
föräldrar voro goda hushållare, så vi voro aldrig utan bröd som kunde hända
hos somliga torpare omkring oss. Jag fick börja att arbeta vid herrgården
vid 12 års ålder och arbetade där i 11 år. Så jag vet hvad det vill säga
att arbeta som en slaf om dagen och ligga sämre än ett fattighjon om natten.
Värnplikten förstår jag icke kan drifva några att gå till Amerika, ty det var
det trefligaste jag haft i hela mitt lif. Jag gifte mig vid 25 års ålder, men
utsikten att få tak öfver hufvudet var stängd, ty torp och gårdar lades till
hopa till små herrgårdar, och däri får man söka orsaken till utvandringen,
ty om det hade varit utsikt för fattigt folk som gift sig att få ett litet torp.
så hade tusende och åter tusende varit kvar i Sverige i stället för att resa
hit. Jag tick ett torp att arbeta på, och så länge jag kunde arbeta, gick
det nog, men sedan var många fattiga torpares lott fattigvården. Det var äfven en orsak, till utvandringen. Så fingo vi ombyte på husbonde år 1807, och då fingo
vi större skatter och då lämnade jag Sverige på ett försök. Men icke var det trefligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
