- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga VII : Utvandrarnes egna uppgifter /
143

(1908) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Bref från svenskar i Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brefporto: inom landet 2 c., till Sverige 5 c., emot resp. 10 å 20 öre i

Sverige. Biljettpriset på järnvägarna. (l:sta klass) 2 c. milen (fordom 3 c.),

motsvarande 14 öre per svensk mil. Vid jämförelse torde observeras, att

dollarn ställes motsvarande kronan i Sverige, ty den utgör enheten här och
är minst lika lättförtjänt. Jag säger ieke detta för att undervisa, utan
därför att jag känner till det, där knepet att. förvandla amerikanska priser till
svenska pengar, när man vill komma så långt som möjligt, till Amerikas

nackdel.

Att söka efter orsakerna till emigrationen är efter mitt begrepp alldeles
ölverflödigt. Ingenting kan väl ligga i mera öppen dag. Det, är den
mänskliga ambitionen att, försöka förbättra sin ställning. Oeh den man eller
kvinna, som ieke söker förbättra sin ställning, om den behöfs förbättras, och
tillfälle därtill tinnes för handen, är \äl icke mycket värd, äfven om han
stannar hemma.

Såsom botemedel emot denna folkvandring tinnes endast ett i universum,
och det. är att Amerika på lagstiftningens väg stänger sina portar, liksom
kineserna nu äro utestängda. Men detta aktar det. sig nog, för, åtminstone
ännu på länge.

Jag har hört med eftertryck framhållas, att vi äro otacksamma mot vårt
fädernesland, som gifvit oss uppfostran och skola. Att vi borde känna oss
skyldiga att tjäna detsamma. Detta kan ju vara sant. Men, för det första
ersätta de utvandrade till en del detta, ty de penningsummor, som leta sig
väg tillbaka till Sverige, äro i sanning inga småsaker. Dessutom frågar jag:
hvad har detta fädernesland gjort för sina barn? Det har för det första
satt tull på brödet. En åtgärd, som gagnar några fa rika, men faller tungt
l’ä hvarje arbetare utan undantag. Det har alagt ungdomen en nästan
outhärdlig värnplikt, utan att ens ge dem rösträtt. Att denna värnplikt har
goda sidor, förnekar jag icke, och en af dessa är: större tillfällen för de
rikas söner att bli löjtnanter och vidare befordran. Detta är en god sak,
men den är för dyrköpt.

Det anförda må vara nog rörande staten och lagstiftningen. Låt oss se
hvad de enskilda, de maktägande, de rika jorddrottama, hvad de gjort. De
ha under årens lopp inrättat ett statsystem, som närmar sig slafveri mera
än någonting jag i mitt lif sett. Tänk för ett ögonblick! En man, som
snart sagdt, under hela sitt lif icke rår om sig själf en timme vid dagsljus,
utom söndagen, statkarlen, blir vanligen lutande och äldras i förtid. Detta
är icke så mycket på grund af hårdt arbete utan fast mera däraf, att han
är för dåligt försörjd och det hopplösa i hans ställning. Lian förlorar sin
själfrespekt, blir slö och likgiltig. Hustrun har icke mycket att sköta, af
den enkla orsaken, att hon ingenting har att uträtta något med. Äfven hon
förlorar sin själfrespekt och blir vanligen en skvallerkäring. Barnen inhämta
en smula vett i skolan; deras inotto är: ut, ut i världen, om icke annat så
till sjöss! Att en yngling med värnplikten och statarelilvet i perspektiv söker
bättre jaktmarker bör väl icke förvåna någon. Jag har verkligen många
gånger undrat på att någon yngling ens stannar kvar.

l’å ett medelstort gods i min hemort fanns fordom 1 (! bönder.
Yisser-hgen alla arrendatorer, men de stodo sig godt. oeh lefde lyckligt. Berg och
backar genljödo af ungdomens lekar, sånger och klingande skratt. Hur dant
är där nu? Omkring de numera förfallna gamla bondstugorna ser man några
bleka, trasiga och smutsiga barn. Vänta vi till middagen, så se vi en mager,
lutande gestalt, föreställande en man, med släpande steg närma sig för att
vid eu oftast, omålad träbänk, utan duk, äta sin sill och potatis med i bästa
fall sur mjölk till dessert.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:24:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuutvandr/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free